Varför vill man ha barn?

Natalia Kazmierska vägrar skaffa barn. Hon har inte hittat en enda beskrivning av det fantastiska med att vänta, få och ha barn. Kanske är det inget Martina Haag är bra på. I den för lilla villan i Bromma verkar det alltid vara fullständigt kaos, med vällingklegg, pengapanik, dålig planering och borttappade strumpor. Herr Haag verkar lite tappad han med. Roligt. Tårarna sprutar, det är så dråpligt och smart skrivet. Men ingen bra införsäljning av föräldraskap.

Men det finns en del som försöker. Sigge Eklund gör ett alldeles strålande jobb i att förklara vad det är som gör att det är sån njutning att få ha barn. Han gör det nästan onödigt för mig att försöka själv, men jag gör det ändå. Inte av skälet att övertyga någon. Eller hylla nån. Jag vill förklara mina skäl.

Jag är en lycklig människa. Jag minns de där djupblå ögonen som med vishet och visshet såg på mig. Visa för de ögonen var så opåverkade av allt runt omkring. Det var som en uråldrig vishet fanns i ögonen. Det var barnet och jag. Bara barnet och jag. Barnet visste det - jag var mer splittrad.

Jag ville konservera de där ögonblicken för evigt. Spara undan den där doften av nybadad bebis. Förevigt minnas hur de små fjunen på huvudet kändes mot kinden och exakt hur det där lyckliga gurglet lät. Konservera hur det kändes för att sedan kunna ta på lyckan och minnas den. Det går inte, jag har försökt.

Jag är inte sorgsen över det, jag har lycka ändå. Nu. Jag minns inget blöjkaos, nariga bröstvårtor eller ständiga kräksjukor. Även om jag vet att det var perioder då jag knappt sov, mest torkade bajsiga rumpor och körde tvättmaskinen non-stop.

Den där magiska känslan av att vara mamma, vara ansvarig för ett nytt liv och så mycket kärlek, är så mycket större än vardagliga små bekymmer. Man kan inte lägga tid på att beklaga sig och ha ångest. Tiden här på jorden är begränsad. Det gäller att ha mesta möjliga lycka under tiden.

Daglig lycka kan vara
Att se femåringen knäcka koden till läsningens mysterium
Att kura ner sig i sängen och läsa högt för andäktigt tysta barn
Att prata med sina barn om de små och stora funderingarna
Att lära dem saker, förmdela värderingar och visdom.
Att hjälpa dem övervinna hinder och hitta alternativa vägar
Att i smyg titta in på dagisgården och se att mitt barn har skapat ett eget liv
Att höra snart fyraåringen nynna "men svansen var för lång, så den fick ligga på ett litet flak - där bak".

Var och en av dessa är skäl nog för mig.

I taket lyser stjärnorna

Jag har läst en helt makalös bok. Det är som om tonårsångesten i Linda Skugge möter det kloka och eftertänksamma i Bodil Malmsten. Det är en bok som 2003 vann Augustpriset - "I taket lyser stjärnorna" av Johanna Thydell. Jag önskar nästan att jag inte läst hela boken än. Jag vill ha den oläst, så jag har allt det makalösa framför mig.

Jag vill gråta, jag vill hjälpa, jag vill ta bort cancern, jag vill att Jenna ska våga prata med de vuxna runt omkring. Jag vill inte att boken ska ta slut.

Om du dör mamma, då tar jag livet av mig.
Om du dör mamma, då tänker jag fortsätta leva. För dig.

Upplyftande mardröm om döden

Jag hade en hemsk mardröm i natt. Det var jag och mormor. Vet inte var vi var, nåt vårdliknande ställe. Mormor hade ont, hon var svag och klagade över ont. Mormor som aldrig klagade, utan alltid var så tacksam för allt. Mormor som bevisligen var svag pga av sitt handikapp men inte så det syntes.

Mormor var inte sig själv - hon hade blivit någon annan. Hon var skumögd och berövad all värdighet. Jag tyckte synd om mormor. Jag tyckte illa om den hon blivit. Så långt från sig själv.

Då vaknade jag. Tänkte först lite olustigt på drömmen. Men sen blev jag alldeles varm inuti. Mormor dog inte utan värdighet, hon dog inte plågad av smärta. Hon dog mitt i livet. Det unnar jag henne, även om jag saknar henne så det gör ont.

Jag hinner inte är status

När jag var nyexad och nyanställd var kompiskretsens (dvs fd kursare) stora samtalsämne hur många timmar man jobbade och hur mycket påökt man skulle få. Allra coolast var man om man jobbade 60-70 timmar i veckan och dessutom behövde resa mycket i jobbet. Jag var lat redan då. Jag jobbade inga 60 timmar i veckan, men blev ändå hänförd av kollegornas prat om hur många timmar de jobbat övertid. Och var de rest, sovit på hotell, knappt hunnit hem för att tvätta och vattna krukväxterna. Det var så häftigt. Och det fanns så lite tid. Det var stress, högt tempo. Och pengar. Men så lite tid.

Lite tid var status, häftigt. Behövdes man så mycket på jobbet var man förmodligen rätt värdefull. Men vilka losers. De som inte snabbt fattade att det knappast är coolt att jobba 60-70 timmar för en fyrtiotimmarstjänst blev istället snabbt utbrända.

Det är fortfarande coolt att ha för mycket att göra, jobba mycket och alltid ha en fulltecknad kalender. Jag fattar inte varför. Men det har blivit status att vara upptagen. Busy, för viktig för att syssla med allt sånt där vanligt. Som att prata, städa, påta i trädgården, ta en kvällspromenad, laga mat, träna, äta gott och umgås.

Och varför har folk så lite tid? De måste jobba så mycket så de hinner inte. Fast titta på dålig tv finns det alltid tid för. För det är viktigt (tid att göra nästintill ingenting alltså). Och det är ju det det handlar om - att göra saker och ting viktiga. Det är då de får plats i vårt hektiska liv.

Börja planera. Dygnet har 24 timmar, du behöver sova 8 av dem och har du heltidsarbete går 8 timmar till bort. Kvarstår: 8 timmar. Varje vardag. Du kommer hinna både träna, träffa kompisarna, fylla i dagislappar och mangla tvätt om du bara planerar.

Jag vet nåt som inte du vet!

Och jag får inte säga det. Det är svårt att hålla hemligheter. Och nu har jag sagt A också, men B säger inte jag.

En härlig dag

Vi sov länge efter lite galej igår då även barnen somnade sent. Halv elva satt vi och åt frukost och efter det begav vi oss ut i solskenet på vingliga ben och skidor från sjuttiotalet. Och det gick som en dans - jag fattar inte varför jag alltid hatat att åka lågfärdsskidor. Det är ju ljuvligt. Även om jag är helkass.

När vi kom ut från skogen där vi spårade i snön så hörde vi nån liten fågel som sjöng. Solen värmde och snön droppade. En liten föraning av våren.

På eftermiddagen åkte en exalterad liten men stor F till en kompis som ringde och hade tråkigt. Jag och lille F spelade Anki och Pytte och satte en deg på jäsning.

Nu har vi just kikat klart på Grodmysteriet och barnen ligger och inväntar sömnen. Det jag kommer minns bäst från den här dagen är vårfåglarna. Det finns hopp.

Ovaneutmaningen

Jag hatar kedjebrev så jag tänker inte sitta och vänta på att nån kastar den här delikata stafettpinnen på mig.

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.

Mina fem ovanor
-Jag petar näsan
-Jag är en besserwisser - och ofta vet jag faktiskt bäst
-Jag har extremt dåligt tålamod
-Jag är lat, men snöar lätt in på saker och blir uppslukad
-Jag går aldrig och lägger mig i tid och är därför alltid trött

Jag skickar vidare min utmaning till Bea Marmeladen Moderna insnöadeExilmamman och såklart "Ina"

fyrklöver

jag hittade en enkät på Hedgehod in a storm (tar mig friheten att översätta också)

Fyra jobb jag haft:
1. Dataregistrerare
2. Hamburgervändare
3. Gympaledare
4. Webbutvecklare

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1. LOTR
2. Magnolia
3. Donnie Darko
4. United States of Leland (bara för Gosling skull)

Fyra ställen jag bott på:
1. Rågsved
2. NYC
3. Umeå
4. Stockholms innerstad

Fyra tv-program/serier jag gillar:
1. LOST
2. Commander in chief
3. Supernanny
4. Twin Peaks (när det begav sig)

Fyra ställen jag semestrat på/i:
1. Jamaica
2. Malta
3. Bahamas
4. Florida

Fyra webbplatser jag besöker dagligen:
1. www.lindaskugge.se
2 www.barnsidan.se
3. www.google.com/adsense
4. nyligen.se

Fyra favoritmaträtter:
1. Lasagne o diverse pasta
2. Ruccolasallad med soltokade tomater, rödlök, rostbiff och balsamico
3. oxfile m b-sås
4. potatisgratäng

Fyra ställen jag hellre är på just nu:
1. där man kan bada och sola
2. i fjällen med -2 och sol
3. på landstället
4. i sängen

Prutt, fis och fjärt

Jag måste berätta en anekdot som jag fick anledning att tänka på i helgen.

Ni vet ju att "tjejer pruttar inte", medan killar både kan gå runt och rapa och fisa utan att nån tycker det är konstigt. Jag önskar att jag kunde skaka av mig den här könsstereotypen, och lika ogenerat som de övriga i mitt hus släppa väder. Det är naturligt att fjärta, även för tjejer. Men jag tycker det är gruvligt pinsamt, så det händer sällan att jag pruttar "in public".

Men en gång hände det. Jag lekte med F i hans rum när jag oavsiktigt råkade släppa ifrån mig en riktig stinkbomb. F sniffade och tittade sig omkring. Han såg mycket brydd ut och frågade: "Vart är pappa?". Att jag som satt en meter från honom skulle ha fjärtat var tydligen helt otänkbart.

Den globala världen

Jag har just gjort klar en webbplats för en japansk kund. Jag kan inte japanska så det har varit svårt att verifiera något innehåll, än mindre länkarnas relevans och validitet. Mitt tangentbord används för att skriva svenska tecken, japanska tecken kan jag bara lägga in genom att klippa ur tecken från färdigöversatta texter. Så när jag råkat klippa in det japanska för "Latest news" på alla ställen där det borde ha stått "News archive" bli jag lite svettig.

Japan är i en helt annan tidszon så kommunikationen med den andra projektmedlemmen har varit rätt svår att genomföra. Bara en sån sak som att hon går till jobbet när jag går och lägger mig gör ju att tiden man kan prata i telefon är högst begränsad. Vid lunchtid här är hon hemma och nattar sina barn. Men det går ju, man kan jobba över och man kan skicka mejl istället för att prata i telefon.

Det blir lite knöligare när systemet ska skicka mejl och systemet normalt är inställt på att skicka tecken av västerländsk karaktär. Hon svarade "It's all greek to me!" varpå jag var tvungen att småle och tänka att allt på den här sajten är grekiska för mig. Men så tittade jag, brevet var fullt med just grekiska tecken. Fel teckenuppsättning alltså. Tack gode gud för att google finns och kan ge svar på vilken Content-Type ett mejl med japanska tecken i ska ha.

Det värsta var dock de tolv timmarna jag igår la på att förstå varför en viss radda japanska tecken ställde till hela navigeringen medan samma radda tecken med ett extra blanktecken inte gör det.

Som utvecklare har man alltid en pedagogisk utmaning framför sig när man ska förklara för användarna hur man ska använda det man byggt. Användarna är inte dumma, men ibland känns uppgiften övermäktig. Så djup verkar klyftan vara ibland. Låt oss bara säga att det blir väldigt mycket mer en utmaning när man på knackig engelska ska förklara något relativt komplext för en människa man aldrig träffat på några rader i ett mejl. I min outlook-mapp finns över 150 brev i en oändlig konversation med inklippta skärmdumpar, steg-för-steg instruktioner och hands-on exempel. Tack gode gud att japaner verkar vara ett tålmodigt folkslag.

Dagen jag får åka på kundbesök till Japan kan jag överväga att lägga alla traumatiska timmar bakom mig. Tills dess tackar jag bestämt men vänligt nej till fler japanska kunder.

Idag är årets deppigaste dag

Mycket ska man höra. Idag är det enligt vetenskapen (?) årets deppigaste dag.

Det är mycket jobb just nu. Jag hinner inte tänka på om jag är deppig nu OCKSÅ. Men jag tänkte ta fasta på det som står ut i AB-texten. "Nu kan det bara bli bättre".

Ja, och nu ska jag ut och åka skidor innan mörkret ramlar ner över oss. Sen blir det dagishämtning, gulaschsoppa, harmonisk sagoläsning och Commander in Chief på tv'n.

Inte negga

Det var skittrist väder idag. Grått, dimmigt och knappt mer än ledljus ute Visserligen har jag mycket på jobbet nu så jag hinner inte filosofera så mycket över vädrets makt att försätta mig i än mer neggig sinnesstämning. Men ibland när jag är riktigt neggig tänker jag på nåt barnen sagt eller gjort. Då åker smilbanden upp igen i nån slags fånig ömhet och stolthet.

Här är en liten söt historia från mellandagarna:

F: Mamma, varför åkte J till sina föräldrar för att kolla på Kalle Anka på julafton?

J är ca 35 år äldre än F och det var tydligen roligt/annorlunda att en vuxen skulle åka till sin mamma&pappa och titta på barnprogram.

M: Jo, du vet när jag och pappa och J var små då var det inte tecknat på TV så ofta. När vi var små fanns ingen disneykanal och barnprogram var det bara en gång på dagen.

F: Aha. Men varför åkte J till sina föräldrar då?

M: Så när det var Kalle Anka på julafton var det väldigt speciellt. Och man tittade allihopa. Det är nog därför J vill göra det med sina föräldrar - nu också.

F: Hm

M: Och vet du vad? När jag och H (min bror) var små brukade vi titta på ett program som hette Gomorron Sverige som var jättetråkigt, men vi tittade på det hela tiden för vi visste att nånstans i mitten var det Hacke Hackspett i 5 minuter.

F skakar på huvet och säger till lillebroren (utan att jag ska höra): Nu tror jag att mamma skojar.

Ja, det är bara att inse. Man är född nångång på stenåldern *stön*

Geena Davies härskar

Efter den 25e januari blir det åter lite mindre tomt i rutan.

Och det verkar som vårens tv-tittande kommer öka med det dubbla. Igår såg jag TV4's maratonsändning av veckans avsnitt av Commander in Chief. Det verkar mycket lovande - kvarstår att se om serien kan hålla samma klass hela vägen ut, så det inte blir som med 24 att man inte orkar alla billiga cliffhangers och reklamavbrott. Sen är det ju extra roligt att det handlar om en kvinnlig president. (längre, mer genomtänkt blogg om feminismens segertåg utlovas).

Geena Davies for president!

Nu är allt klart

I slutet på mars åker jag till England och ser Depeche Mode på deras turné Touring the Angel. Jag är inte hemma när de spelar här i Sverige (och ehum, biljetterna tog slut innan jag hann boka) så det fanns inget annat alternativ än att boka konsertbiljetter, flygbiljetter och hotellrum. Jag kan bara inte missa dem när de efter många långa år äntligen ger sig ut på turné.

Pubertalt så det räcker kan tyckas. Bara de riktigt fanatiska förstår det stora.

Kungen av ingenting

Julen är nu definitivt över, alla kartongerna är slaktade och apparater uppskruvade och inkopplade. Vi har många TV-apparater. Jag tycker inte vi behöver så många och fjärrkontroller går ju bort alltså!

Jag fick ett skrattanfall häromdagen när alla fjärrkontrollerna låg uppraddade. Jag tänkte ju på det klassiska citatet "Flest prylar när han/hon dör - vinner". Jag vet inte om antal fjärrkontroller verkligen är ett mått på hur bra man lever sitt liv. Prylar är jättekul - det handlar verkligen inte om att jag är teknikfientlig eller ointresserad (I love hemmabion, iPoden och digitalkameran t.ex) utan om att det ska finnas ett behov att fylla. Och säga vad man vill om elektronikföretagen, men de gör effektiv reklam som skapar en massa nya behov.

Och ska man tro tradera är det många som gör sig av med surplus-grejerna nu efter jul (oklart om det är årets julklappar eller sånt som blivit över sen senaste uppgraderingen)

Men, hursomhelst, jag sprang i alla fall genast och hämtade kameran för att dokumentera och för att visa er.

T: "Aha, lite coolt många fjärrar va?".

Föga anade han ironin. *moahaha*

Jag sa ju det!

Livet verkar just nu bara bestå av tre saker - sjukdom, död och ångest. Inte är det kul att sitta inne med halsfluss (inte ens en månad efter spruckna trumhinnan) när andra är ute och skidar och åker skridskor i det perfekta vintervädret.

Det är orättvist! *lägger mig ner i bankar med nävarna i golvet*

Transpondern

Alltså, vad är det för tjafs? Skulle det vara krångligt att sätta dit transpondern? Skulle det vara så svårt att man måste anlita nån som gör det? Tillåt mig asgarva.

Att förse sin bil med transponder är asenkelt. För dig som inte orkar läsa de enkla instruktionerna som medföljer kommer här en ännu enklare:
1. Se till att bilen är varm (tokkör den på tomgång alt. åk till ett varmgarage)
2. Lokalisera det svarta/mörka området på vindrutan som är avsett för dylik apparatur (hint - nära backspegeln)
2. Tvätta lite med medföljande våtservett och torka torrt med medföljande torrservett.
3. (och det är nu det börjar bli svårt kanske...?) Ta bort skyddsfilmen från klisterkudden och klistra upp dosan på det tvättade området. Tryck transpondern uppåt mot vindrutan ca 10sek.

Inte mycket svårare än att sätta på ett plåster faktiskt.

Det känns som jag får anledning att länka till min blogg om bimbos.

Trängselskatten

Nu har stockholmarna fått biltullar - och jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om det hela. Å ena sidan måste man ju fatta att trafiksituationen är ohållbar och det är ytterst dåligt för miljön med så många avgassprutande bilar. Å andra sidan har trängselskatteförsöket kommit till på ett odemokratiskt sätt, och det finns många frågetecken kring upphandlingen av apparatur, administrationen kring betalningar och hur en folkomröstning i fråga ska gå till.

Såvitt jag förstår var den första dagen (dvs igår den 3/1-06) lyckad med 25% färre bilar. Och kommer köerna försvinna och miljön bli drägligare så kommer nog de flesta kunna tycka att försöket var lyckat. Jag har svårt att se att de boende i Stockholms innerstad kommer rösta för att försöket avslutas om allt blir mycket bättre.

Och vi som nu bor i grannkommunerna får väl anpassa oss. Vi har ju all tänkbar service i våra egna "små" gallerior så de enda gångerna man privat verkligen BEHÖVER åka till city är väl de gånger man för turistande vänner vill visa upp stan. Och då tar man med fördel kommunala färdmedel. För mig blir det inga större förändringar. Jag kommer inte längre åka till NK och Gallerian för att shoppa. Jag kommer handla mer på internet (det är där den verkliga shoppingfeelingen finns) och göra mina ärenden lokalt. Att jobba på något ställe som innebär att man måste ta bilen känns ju helt barock. Bensinen kostar ju för mycket och att parkera i stan kostar multum. Dessutom är det slöseri med värdefull tid att pendla så mycket. Jag gissar på att det kommer skapas fler arbetstillfällen lokalt, att ha HK på cityadress känns så.. 1900-tal.

Så för mig är det enkelt, trots sossekrati och transponderstrul. Tänk globalt och agera lokalt.

Måste ha jeansen

Jag är mer intresserad av mode och yta än jag egentligen vill erkänna. De här jeansen bara MÅSTE jag ha. Five pocket slim heter de och kommer från Fifth avenue shoe repair.

De kommer vara så snygga till mina så snygga ridstövlar.

P.S Nu kan ni garva åt mig men jag får inte scannern att lira med min nyinstallerade XP så jag har fotat tidningsuppslaget *moahahaha*

IT-bimbon måste utrotas

Det finns få förminskande kvinnliga könsroller som är så accepterad som IT-bimbon. Jag känner flera tjejer (feministiskt upplysta) som bara vägrar lära sig saker och menar att de är såå tappade bakom vagnen när det gäller datorer, internet och teknik i stort. Det retar mig särskilt när de koketterar över det och är på gränsen till att stoltsera med sin okunskap. Men det är just en sån sak (att man skojar bort sin okunskap genom att visa sig okunnig) som utmärker en bimbo.

Som ni vet håller datorerna på att ta över våra liv, de är snart mer nödvändiga att bemästra än papper och penna. Att inte kunna installera ett ljudkort, fylla på papper i skrivaren, tömma cachen, ladda ner programvaror utan tvingas vänta på makens (eller annan manlig bekants) välvilja att att komma och fixa "det där" är inget att vara stolt över. Det är ungefär som att med fasa i rösten ropa *ihh* och sen invänta hjälp när udden på pennan går av - för man vet inte hur pennvässaren funkar.

Och det finns ingen anledning att tro att man måste gömma sig bakom en bimbofasad. Datorer är inte farliga, om man inte fastnar med knytblusen i cd-läsaren och blir strypt förstås. De kommer inte brinna upp ens om man trycker på väldigt många fel knappar i rätt ordning. Jag undrar om ens bensin gör jobbet. Så sluta göm er bakom att det skulle vara svårt att fixa med datorn - om den är någorlunda modern. De allra flesta hårdvarugrejer, dvs webkameror, usb-hubbar, ljudkort etc är plug'n'play.

Det är alltså bara att stoppa in sladden på rätt ställe (det klarar man från ca 2års ålder, det är därför man ger ungarna klosslådor) och sen låta datorn och nya hårdvaran lära känna varandra. Mjukvaror och nättjänster är oftast smarta och installerar sig nästan själva (eller ja, en del installerar sig själva helautomatiskt).

Och eftersom det bästa sättet att lära sig handskas med datorer är att använda dem praktiskt så är det bara att testa, testa, testa. Visst kan man läsa "X for dummies" innan, men med läsförmåga och tålamod klarar man det mesta.

Sen är det faktiskt helt ok att fråga, man är inte dum för att man frågar. Man är ingen IT-bimbo för att man frågar, men man är dum om man ger sig själv etiketten IT-bimbo. Så sluta genast med det!

Nyårsraket

Vilken turbild!

2005 års skivor

År 2005 var året då iTunes och podden fick mitt slumrande musikintresse att blossa upp. Numera köper jag bara musik som går att ladda ner och här är vad jag anser vara 2005 års bästa skivor(+motivering):


Bubblare: Le Sport (hade de bara släppt en "riktig" platta hade den platsat här. För er som missat - lyssna på pop när den är som bäst; http://www.lesportmusic.tk/)

10. Robyn - Robyn
Robyn har en finurlig förmåga att få en att bli glad och hoppig, fast på ett snyggt sätt. Man märker att det har varit kul att göra den här skivan, den ligger nästan och spritter av sig själv.
9. Röyksopp - The understanding
Vad är det med norrmän alltså? De gör vansinnigt vacker musik. The understanding är en värdig, atmosfärisk uppföljare till den massiva succén med debuten Melody A.M.
8. Madonna - Confessions on a dancefloor
Vad kan man säga om denna hitmaskin? Hon gör det igen. Och igen. Det här är verkligen en skiva som det är svårt att stå stilla till. Och det är snyggt, nästan kliniskt ihopsatt.
7. Elin Sigvardsson - Smithereens
Vackert och angeläget. Snyggt och personligt. Jag önskar att jag sett Elin på nån av de spelningar hon gjort.
6. Laleh - Laleh
Sockersött och galet på samma gång.
5. Depeche Mode - Playing the angel
Kanske kan ett skivsläpp från DM inte hamna utanför en sån här lista (när den görs av mig). DM är aldrig dåliga, men för första gången sen tidigt nittiotal känns det som att DM hittat riktigt, riktigt rätt. Och David Gahan gör sig inte bara som frontman, utan även som låtskrivare. Plattan är helt i klass med Violator men inte lika glimrande som Music for the Masses.
4. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
På den här skivan finns inte en enda kass låt. Allra allra allra bäst är dock Hurricane Gilbert. Man gråter. Fast tyst. "Ibland är en lögn det finaste man har"
3. Josh Rouse - Nashville
Här har vi en man med alla känslorna utanpå. Det är fint, så fint att man bara smälter. Vackrare manlig röst kan man inte lyssna till, om man inte har Rouses album 1972 i spinn.
2. James Blunt - Back to Bedlam
Alltså, Back to Bedlam släpptes i oktober 2004. Men eftersom år 2005 var det år då vi tog James "you're beautiful" Blunt till våra hjärtan kan man tacka gudarna för att plattan släpptes en gång till så den kan platsa på den här listan. James Blunt är Josh Rouse meets David Gahan.

1. Anna Ternheim - Shoreline EP
Det finns inget vackrare än Annas sång och sorgliga piano. Annas svarta flygel och vita pyjamas i Kents jättetält var magiskt. Tack också för att jag fått återupptäcka Broder Daniel.

Och här är listan över största besvikelserna (utan motivering)
3. Moby - Hotel
2. Coldplay - X&Y
1. Mauro Scocco - Herr Jimsons Äventyr

Jag ger inga nyårslöften

Jag tänker inte ha några nyårslöften i år. Jag är alltför krass för det. Dessutom behöver jag inget nyårslöfte som extra press för att bättra mig eller gära förändringar. MEN jag är inte ofelbar och jag behöver verkligen gå ner i vikt (det finns de som när de mår dåligt lägger av att äta, jag gör tvärtom) och jag vill sluta dumröka. Eventuellt också sluta feströka, men det är ett stort steg så det vågar jag inte ens skriva ner.