Tunnelbanenoja

Jag har fått en noja. Den går inte bort. Jag står på perrongen och väntar på röd linjes tunnelbana. Ser tåget närma sig över bron från Slussen och precis innan suget som blir av att tåget väller in vid perrongen hinner jag tänka "shit, nu kommer nån och puttar mig!". Det där har blivit en vana nu så innan jag ser tåget komma rullande över bron betraktar jag i smyg övriga på perrongen för att lista ut vem det är som kommer sätta den där stenhårda knuffen i ryggslutet.

Höga odds på den schletna alkisen. Fast det är ju bara fördomar, han håller sig ju knappt vaken. Och man vet ju hur snabba reflexer och tankar man har i det där apstadiet så innan han ens hunnit tänka tanken skulle jag vara långt borta.

Har ni sett American Psycho? Då vet ni att alla perfettos i hugo boss är tänkbara motorsågsmassakermän (massakrörer?). Har nåt flin förutom Nicholsons i The Shining etsat sig fast som ett vansinnesflin så är det Christian Bales i American Psycho. Så alla fåfänga, lagom solbrända aktiesnubbar med backslick är tänkbara kandidater till att ge mig samma öde som Fredrik Algernon.

Kanske är det nån av tonårsbrudarna i för obekväma kläder som i en imaginär catfight råkar ramla in i mig så jag tippar över kanten, ner i mörkret och dunk-dunket av tunnelbana möter människokropp?

Nä, förmodligen blir det den där krumryggade jävligt gamla tanten som får in stöten, bara för att hon obemärkt kan komma tillräckligt nära och sin skralhet till trots trycka till med den broddförsedda kryckan i rätt ögonblick. På pin ki, liksom.