Gåshud

Det var. Helt fantastiskt. Hela jag höll på att gå i bitar när Martin sjöng Shake the disease.


Bilden tagen vid Depeche Modes spelning på MEN arena i Manchester 30 mars 2006.

Disappointed!

(ja, det ska sägas med det där tonfallet som bara Ford Fairlane kan få till)

Men hur som helst. Jag har läst en bok som var så bra, så välskriven, så gripande och så spännande med ett slut som var så oavslutat att allt det sköna man upplevt ända fram till sista sidan försvann. Istället lämnas jag med en trevande insikt om att jag kanske inte fattar för jag är för dum. Hade Henke försvunnit frivilligt? Vart, till UTAN under Stockholms gator? Ner i sughålet vid den där arga bonden? In i den trånga gången i muren nere vid bäcken i barndomsstaden? Vad gjorde han där bland granarna? Hade han varit i Vansbro? Fanns ledtrådarna där? Eller visste man hela tiden att man aldrig skulle få veta?

Så ska du läsa "Försvinnarna" av Jerker Virdborg läs alla sidor utom den sista - skriv sen ett eget bättre slut och skicka det till mig så ska jag läsa.

Ja, jag efterlyser alltså det riktiga slutet i boken "Försvinnarna".

Vårtecken

Fåglarna sjunger som besatta, och om nu inte galen fågelsång är ett första tecken på fägelinfluensa så tror jag fåglarna längtar efter vår lika mycket som jag. Igår var det solvarmt och takdropp - idag våtkallt omslag igen. Suck.

Men våren är på väg, årets nya glassar har kommit och ska testas.

Vilken som blir min favorit i år vet jag inte. 1975 var min favorit i alla fall päronsplitt.

Det finns hopp för svensk film

Cissi Elwin blir Svenska Filminstitutets nya VD.

För den breda allmänheten är Cissi Elwin mest känd från sin karriär inom Sveriges Television som programledare och reporter. I många år ledde hon ungdomsprogrammet Bullen tillsammans med Martin Timell. Inom Sveriges Television arbetade Cissi Elwin också under många år som producent och under åren 2000 till 2006 jobbade hon som chefredaktör för Sveriges största veckotidning, Ica-kuriren. Under hennes år genomgick tidningen en genomgripande förändring och modernisering och idag är en av Sveriges mest lönsamma veckotidningar.

Cissi Elwin är född 1965 och bosatt i Stockholm. Hon har vunnit en mängd priser under sin TV-karriär, bland annat som årets kvinnliga svenska TV-personlighet. Cissi tilldelades år 2005 utmärkelsen Årets unga chef och har sen dess föreläst om chefsfrågor och lett evenemang som till exempel Stora chefsdagen.

Nu kan gubbskådisarna fortsätta slå varandra blodiga, utanför löpsedlarna.

Fruktat samtal

Häromdagen när jag satt i väntrummet hos Folktandvården ringde det på min telefon. Det ringer sällan och alltid när det ringer oväntat (dvs typ varenda gång :) så går min kropp in i beredskapsläge. Vem har nu dött? Hur illa skadad är hon? Hur länge har han varit försvunnen?

Nu när det ringde hos folktandvården såg jag direkt att det var ett samtal från förskolan. De mest fruktade samtalen. Jag svarade darrande och hör Birgittas otroligt lugna och metodiska röst.

Birgitta: "Hej, det är Birgitta från förskolan"
Jag: (jaja, kom till saken..!) "Hej"
Birgitta: "Sitter du i bilen, kan du köra åt sidan i så fall?"
Jag: (ånej! varför ska jag köra till kanten? nu är det nåt allvarligt.) "Nej, jag sitter och väntar på..."
Birgitta: "Jag frågar för att det kanske inte är så lämpligt att köra bil och..."
Jag: (vad kan ha hänt?!, har F ramlat? kräkits? säg nåt!) "Jag är inte i bilen."
Birgitta: "OK, vad bra. Jo, det var ju så att - vänta nu kommer kaffet"
Jag: (mitt barn har antagligen fått en vass pinne rakt genom magen, ramlat från taket, slagit ur alla tänderna och hon bryr sig om kaffe!)
Birgitta: "...vi pratade ju om semestern"
Jag: (är hon helt sjuk, varför prata om sommarsemestern när mitt barn just har dött!?) "Jaha, just det. Är det ok vecka 29?"
Birgitta: "Ja, det går så bra så."
Jag: (mina barn lever fan vad jag är lycklig och jäklars vilket bra dagis vi har) "OK, vad bra."

* Birgitta heter egentligen något annat. Allt annat är sant.

Boys will be boys?

Är inte det här höjden av parodi? Vuxna män eller småungar i sandlådan?

Dramatens chef Staffan Valdemar Holm säger att "sprit och smockan är en del av svensk kultur".

Men jag håller med Lars Lindström och menar att "sprit och smockan nog snarare är en del av svensk MANLIG kultur".

Genialiska IKEA

Vi har nytt kontor och svängarna till IKEA blir många. Gång på gång slår det mig att det är väldigt mycket föräldrar (mest mammor) med barn där.

De verkar ha jättetrevligt och jag förstår dem. Det finns bra möjlighet att shoppa det mesta och sen kan de lugnt softa i restaurangen eller kafeterian. De kan sitta och bre ut sig över flera bord och ungarna kladdar och skriker, men ingen snorkig tant (eller farbror) ser sura ut. Istället bara ler folk och tycker det är gulligt. Maten är billig, det finns gott om plats för barnvagnarna och massor av billiga leksaker att "muta" barnen med.

IKEA är genialiskt och bra för föräldrar och barn. Allt är uträknat och jag undrar om det inte är IKEA-lobbyn som sett till att de flesta kommuner har stängt eller dragit ner kraftigt på öppna förskolan.

Snobbig video

Sonen är hostig så för att kanske mota Olle i grind får han vara hemma idag. Videospelarn får bli barnvakt då sonen helt plötsligt regraderat till en tvåårings nivå och vill se Molly Mus som vi bara har på VHS.

Men videon strejkar. Helt oresonlig är den, bandet måste rengöras och hela apparaten låser sig tills man tagit ut bandet som måste rengöras.

Hade man kunnat föra en dialog med videon hade det kunnat låta så här:
Videon: Dr Clean säger att bandet måste rengöras.

Jag: Jag vet att bandet är rispigt och så, men det spelar ingen roll att det blir kass bild och kasst ljud - för det är bara Molly Mus.

Videon: Det spelar ingen roll, jag kan inte spela upp ett band som Dr Clean säger måste rengöras.

Jag: Ditt jobb är att spela upp videofilmer. Snälla?

Videon: Det går inte. Kolla i manualen sid 45 för instruktioner.

Jag: Vem är det som är bossen? Du eller jag?

Videon: Eh, jag ser du väl?

Jag: Gah! Spela upp bandet nu, annars åker du ut!

Videon: Jag darrar av skräck...

Jag: Jävla snobbvideo!

Jag till sonen: Du får kolla på nån DVD-film istället.

När alla dagar blir tillräckligt vackra för att dö

Jag har läst en gripande och fängslande roman. Den bygger på en sann historia och berättas av huvudpersonen (Jeanett Lindblad) själv. Boken heter En tillräckligt vacker dag för att dö och handlar om en ung blond svenska som finner sin lycka i ett land på andra sidan jorden - Brasilien. Hon får barn och träffar sitt livs kärlek och sitt livs plågoande i Carlos som dealar kokain. I början upplever de båda en vansinnigt stark och omtumlande kärleksaffär, men den utvecklas snart till ett helvete då Carlos är aggressiv, våldsam och hotfull. Jeanette stannar ändå, till en början av kärlek och till slut på grund av rädsla för vad han kommer göra med henne, hennes barn och alla hennes vänner.

Det är en hemsk historia som förutom att försöka förklara vad som händer med en människa som utsätts för så mycket och långvarig misshandel också ger en god inblick i det brasilianska samhället med korrumperade poliser, extrem fattigdom, hög kriminalitet och en vidrig kvinnosyn (och människosyn) men också mycket äkta glädje och kärlek.

Jag läste den här boken mest för att den utspelar sig i Brasilien där jag nyss själv bevittnat hur folk lever i dessa favelas (kåkstäder) under vidriga förhållanden men där mycket av det vardagliga livet går ut så mycket på att ha roligt och umgås.

Jag måste säga att själva berättelsen om misshandeln, våldet och hoten förvisso är gripande, men samtidigt väldigt svår att förstå. Kanske går det inte att förstå varför man som stark, svensk tjej skulle fortsätta leva med en man som slår en, förödmjukar en, är livsfarlig för ens barn och tillslut och försöker döda en - om man inte varit i en liknande situation? Den största behållningen är dock de många beskrivningarna av det brasilinska samhället, människorna och kulturen.

Gulliga pingviner

Pingviner är gulliga och de ser alltid ut att ha så roligt. Tänk att ägna hela dagarna åt att åka iskana på mage, flaxa under vatten och bo tillsammans i jättestora kollektiv! Det måste vara helt fantastiskt att vara pingvin, om man bortser från det faktumet att en del av dem under vintern (flera månader) står ut med 50-60 minusgrader, snålblåst och dessutom kånkar runt på ett ägg på fötterna.



I filmen Madagaskar är pingvinerna från det här zoo'et på Manhattan riktigt listiga och illvilliga. I verkligheten verkar zoo'ets pingviner inte vara så rymningsbenägna. Det kan man ju förstå när man till och med låter gaypingvinerna få bli föräldrar. Tänk vilken syn det måste ha varit att se dem ruva på en sten. Och kanske är det bara i världens homohuvudstad som en sån här sak ens ses? Jag tror att ett liknande beteende på ett annat zoo setts som ett onormalt, onaturligt beteende.

Det blir ju bara sjukare och sjukare

Ett par letar efter villa i stockholm. Mannen nekas banklån, det blir tjafs och kvinnan dödas. Sen styckar mannen kroppen till sina barns mamma med en såg han köpt på rea, lägger allt på en pulka och försöker göra sig av med delarna genom att dumpa dem i en uppborrad vak på mitten av en sjö. Hur sjuk i huvet får man bli?

"Vad annat skulle jag kunna göra?" lär han ha sagt i förhör. Eh?

Hudchock

Att komma hem till ett kallt och torrt Sverige efter 2 veckor i värme och fuktighet var ingen hit. Jag hade inte en enda bad hair day i Brasilien - här hemma börjar det likna svinto trots att topparna är nyklippta. Händerna är så torra att de knastrar och naglarna går av hela tiden.

Måtte det bli vår och sommar snart. En helg till med vinter, sen är jag färdig.

Konstig känsla (jag mötte Lassie)

Jag sitter och lyssnar på nedladdade podcastar av P3 Dokumentär. I morse lyssnade jag igenom programmet om BT Kemi och direkt efter det hörde jag om Estoniakatastrofen, och innan dess har jag även lyssnat på program om Catrine da Costa och Mordet på Olof Palme. Det är intressant att höra mer om bakgrund, mediarapportering och uttalanden från politiker från den aktuella tiden. Med ens kommer man ihåg Ines Uusman, de där utdragen från SOS Alarms bandupptagningar och Ingvar Carlssons säregna röst.

Efter all den historiska genomgången blev riktigt konstigt att sitta vid Ingvar Carlssons grannbord nu på lunchen - bara minuter efter att jag hört hans röst via min iPod. Jag kan intyga att hans röst är lika säregen som den låter i radio.

Anders Borg (m) kommer ut

Äntligen har moderaterna insett vikten av jämställdhetsfrågorna. Chefsekonomen Anders Borg kommer ut och berättar varför han är feminist. Kan inte han ta Kristina Alvendals position som talesman för jämställdhetsfrågor inom partiet? Snälla, kan inte den posten besättas med någon som är feminist och som faktiskt ser att det finns maktstrukturer som missgynnar kvinnor?

Jag har röstat på samma parti alla de gånger jag haft förmånen att rösta. Det har aldrig känts svårare att veta att man röstar på rätt parti. Minst dåliga handlar det snarare om...

En dag ur mitt liv

Hinner jag mycket? Jag tycker mest jag flänger runt som ett skållat troll, hinner sällan lägga manken till eller göra något så färdigt som jag vill.

7.00 Vaknar, duschar, klär på två barn, borstar hår och tänder på dem och flätar hår. Krånglar på dem kläder och så iväg till förskolan.
8.11 Väntar på tåget.
8.15 Klistrar på frimärken till vykort som jag aldrig hittade brasilianska frimärken till.
8.20 Läser 2 sidor ur "Den amerikanska flickan".
8.40-14.00 På jobbet (ett kapitel för sig)
15.00 På tåget på väg hem, läser 3 sidor ur boken, pratar i telefon med mamma.
15.10Hämtar barn på dagis. En kompis följer med hem.
15.20Sätter igång barnen i lek, plockar ur disken, öppnar post (f till nefrologen snart igen), beställer klipptid för mig och dotter, funderar över en spännande jobbgrej.
16.00 Börjar laga mat. Ska prova något nytt idag. Plejcavisjka (+kolla upp stavning).
17.30Efter att barnen haft tekalas (och hämtat alla äggkopparna, kånkat runt småbrod och letat gosedjur för att fylla hela kalasbordet) äter de juggeburgare (lättare stavning) med god aptit.
18.00Bolibompa börjar. Skummar mejlskörden. Det är lugnt, men det blir jobb ikväll.
19.00Kompis blir hämtad. Nattningsrejs, påkrånglade kläder av och flätor ur. Hår och tänder borstas. Nattinatt med Bambi 2 på CD (som jag måste kasta, den är helt hemsk).
20.00Barn sover - dagens andra arbetspass börjar.
22.00Kollar på inspelat avsnitt av LOST och viker tvätt (35 kilo exkl smuts). Dricker te.
0.00Fyller i 14 kort till barnkalas på söndag. Läser mejl.
01.00Somnar

ångestframkallande light

Eller "dagens ilandsproblem":

-Alla pratar om Oscarsgalan och vilka som var värdiga vinnare. Jag vet inte vad de pratar om - har inte sett en film på bio sen... sen... Hitta Nemo (och det var för barnens skull). Jag mår dåligt av att ha så här dålig koll.
-Digitala bilder. När min dotter var liten var jag så ambitiös, namngav filer, photoshoppade dom, sorterade, kastade kassa kort och publicerade dem i fina fotoalbum på nätet. Nu får man vara glad om de man tar (relativt många) hamnar på hårddisken. Jag har sen hösten 2003 att jobba ikapp... och nu finns det ju så många förfinade sätt att fippla med bilder och publicera dem.
-Ladda hem filmer och missade tv-avsnitt. Jag vet hur man gör, jag vet hur man hittar det man vill se, jag har massa bandbredd och hårddisk. Men det finns ju så många varianter på allt. Hur vet jag att just det här LOST-avsnittet är i den allra bästa bildkvaliteten som dessutom passar hembioanläggningen? Bäst att kolla på LOST på sovrumstv'n. Dessutom undrar jag när man ska hinna se allt man kan ladda ner. Jag har fullt sjå att hinna se veckans LOST och CIC, drömmer om att hinna se Desperate Housewifes, Nip Tuck, Earl.

It's a shame

Ibland undrar man vad man håller på med. Ute gnistrar vintern, den allra vackraste sorten. Inne sitter jag med neddragna rullgardiner för att kunna se skärmen och jobba. Snart är det lunch och då ska jag ut i skidspåret. Sen tillbaka till gruvan.

Låt den rätte komma in

Det finns böcker man konsumerar och det finns böcker man upplever. Låt den rätte komma in av Johan Ajvide Lindqvists är en bok man upplever, en bok man inte kan undgå.

Det handlar om vampyrer i förorten Blackeberg. Det är tidigt åttiotal, mobbing och gayanspelningar. Miljö- och personbeskrivningarna känns äkta och det är ändlöst spännande - ända till slutet. Du måste läsa.

Melodifestivalen del 3

Hemma i schlagersverige måste man ju bese spektaklet. Annars kan man ju inte uttala sig, varken positivt eller negativt. Jag har aldrig varit nån schlagerfantast, men sedan det blivit deltävlingar, telefonomröstning och fler bidrag är det rätt kul att sitta med barnen och titta. Men det var riktigt uselt i lördags. Lena Ph stod och krystade fram dåliga skämt och det hela kändes rätt unket. Det är långa blanka kvinnoben, pushup-klyftor och musikarrangemang som känns som dåliga plagiat av föregående ESC-vinnare.

Det enda bidrag som kändes någorlunda äkta var BWOs Temple of love som också gick vidare till finalen. Övriga bidrag var riktigt, riktigt pinsamma.

Hipp hipp hurra!

Min son fyller 4 år idag. Och inte ett enda paket fick han i morse. Inte för att han varit stygg eller så utan för att allt vårt baggage fastnade i Frankfurt och inte kom till oss förrän vid ettiden på eftermiddagen. Där låg alla presenter vi köpt. Men vi sjöng så det dånade om det (fast han sov ända till "hurra, hurra, hurra, hurra") och efter lunch åkte vi till Nickis. Sen på kvällen bjöd han på egeninköpta glassbåtar så på det stora taget har han nog tyckt att det har varit en bra födelsedag.

Men nog känns det lite konstigt att inte få ge sitt eget barn presenter på morgonen... (imorgon lär det dock bli presenter i överflöd då övrig familj kommer hit).

Har ingen fattat varför man mobbar?

OK. OK, nu har jag läst ikapp lite om den här mejlinglistan Elit. Först förfasas man, Cans artikel är rätt upprörande. Starka ord och kraftfulla citat. Alexander Bard i musche och lederhosen, de fascistoida kopplingarna finns redan där. Jag orkar inte dra det så långt. Det handlar om mobbing, det är ju så enkelt. Trodde nån att kändisar, journalister, politiker, professorer var av någon annan (finare) sort än vi vanliga människor?

Det man kan tycka är lite konstigt är varför man ägnar så mycket kraft och energi till att försvara rätten att mobba och förtala?.

Mobbing uppstår bara under särskilda premisser. Mobbing uppstår inte i botten och inte i toppen. Mobbing uppstår där bland medelmåttorna i mitten, bland de som har fått smak på makt och status och som vill upp till de som är där uppe och lyser av sig själva. De som för att komma upp måste trampa ner de som befinner sig på nästan samma nivå. Det uppstår i Big Brother, mellan olika semipopulära grupperingar på högstadiet och på mejlinglistor för B-kändisar. Det är helt korrekt att Kerstin Ekman eller Robyn aldrig skulle behöva mobba för att komma upp. De är redan uppe - av egen kraft.

Kan bara le fånigt

Den här mannen har en slående karisma och utstrålning. Försvarslös och knäsvag kan jag bara le. Fånigt. Det måste vara biologin som talar.

För mer bilder klicka här och för recension och kommentarer på onsdagens spelning på Globen klicka här.

"mannen" = Dave Gahan sångare i Depeche Mode.

Det bästa med att åka bort är att komma hem

Dator och internet har under 2 veckor bytts ut mot bad, sol och fritas på praian. Brasilien har varit ljuvligt. 35 grader varmt, bad på paradisstränder, djungelturer, tropiska fiskar, bad i vattenfall, Rio de Janeiro, karneval, samba och billig öl i varje gathörn.

Men det var minst lika ljuvligt att komma hem, slippa svettiga nätter, sand mellan lakanen, klibbiga solkrämer och språksvårigheter (engelska är inget världsspråk).

Tyvärr har bagaget blivit kvar där vi mellanlandade och kortläsaren till kamerans minneskort gör att jag inte kan visa några bilder. De har lovat att baggaget ska komma senast imorgon.

Så med lite bikiniränder under jeansen är jag nu laddad för en skön avslutning på vintern (jag började nästan gråta av glädje att snön ligger kvar :) för nu är batterierna laddade.

Nu vill jag veta vad i nyhetsflödet som jag missat sen den 15 februari. Jag vet att Sverige tagit OS guld i hockey och att det varit rabalder om nån elitlista.