Varför vill man ha barn?

Natalia Kazmierska vägrar skaffa barn. Hon har inte hittat en enda beskrivning av det fantastiska med att vänta, få och ha barn. Kanske är det inget Martina Haag är bra på. I den för lilla villan i Bromma verkar det alltid vara fullständigt kaos, med vällingklegg, pengapanik, dålig planering och borttappade strumpor. Herr Haag verkar lite tappad han med. Roligt. Tårarna sprutar, det är så dråpligt och smart skrivet. Men ingen bra införsäljning av föräldraskap.

Men det finns en del som försöker. Sigge Eklund gör ett alldeles strålande jobb i att förklara vad det är som gör att det är sån njutning att få ha barn. Han gör det nästan onödigt för mig att försöka själv, men jag gör det ändå. Inte av skälet att övertyga någon. Eller hylla nån. Jag vill förklara mina skäl.

Jag är en lycklig människa. Jag minns de där djupblå ögonen som med vishet och visshet såg på mig. Visa för de ögonen var så opåverkade av allt runt omkring. Det var som en uråldrig vishet fanns i ögonen. Det var barnet och jag. Bara barnet och jag. Barnet visste det - jag var mer splittrad.

Jag ville konservera de där ögonblicken för evigt. Spara undan den där doften av nybadad bebis. Förevigt minnas hur de små fjunen på huvudet kändes mot kinden och exakt hur det där lyckliga gurglet lät. Konservera hur det kändes för att sedan kunna ta på lyckan och minnas den. Det går inte, jag har försökt.

Jag är inte sorgsen över det, jag har lycka ändå. Nu. Jag minns inget blöjkaos, nariga bröstvårtor eller ständiga kräksjukor. Även om jag vet att det var perioder då jag knappt sov, mest torkade bajsiga rumpor och körde tvättmaskinen non-stop.

Den där magiska känslan av att vara mamma, vara ansvarig för ett nytt liv och så mycket kärlek, är så mycket större än vardagliga små bekymmer. Man kan inte lägga tid på att beklaga sig och ha ångest. Tiden här på jorden är begränsad. Det gäller att ha mesta möjliga lycka under tiden.

Daglig lycka kan vara
Att se femåringen knäcka koden till läsningens mysterium
Att kura ner sig i sängen och läsa högt för andäktigt tysta barn
Att prata med sina barn om de små och stora funderingarna
Att lära dem saker, förmdela värderingar och visdom.
Att hjälpa dem övervinna hinder och hitta alternativa vägar
Att i smyg titta in på dagisgården och se att mitt barn har skapat ett eget liv
Att höra snart fyraåringen nynna "men svansen var för lång, så den fick ligga på ett litet flak - där bak".

Var och en av dessa är skäl nog för mig.