Sista kakorna

Alldeles nyss låg jag på golvet, helt golvad av sorg. Jag är tacksam för alla minnen av min mormor, men det är minnena som gör ont. För även om jag har hyllmeter fullt av roliga, fina, skrattiga, varma, lyckliga minnen av mormor så är de slut nu. Inga nya ögonblick att stoppa undan i minneshyllan.

Den stora duktiga fyllde 5 i somras och önskade sig kakor till sitt kalas av gammelmormor. Alla kakorna gick inte åt utan har legat och skramlat i frysen sen dess.

Jag vet hur himmelskt de smakar. Allt smöret gör att de bara smälter i munnen. Jag kommer ihåg alla somrar med eftermiddagsfika i trädgården, alla dessa kvällar när det tillsammans med rapport 19.30 (fast då var det aktuellt eller hur var det då back in the 80s?) dukades upp nya kakor, bullar och saft. Inte nyttigt alls, men gott.

Nu finns det två kakor kvar - och jag kan bara inte äta upp dem.