Det började den andra oktober

om det svåra - stort som smått

13 december 2005

Ett tal på min mormors begravning

Du har levt ett liv i motgång och medgång, och alltid haft viljan att kämpa och göra ditt allra bästa. Ditt liv har varit rikt på möten och kärlek.

Det känns bra att du fick dö med huvudet fullt av planer och förväntningar.
Det känns bra att du fick dö lycklig och älskad.
Det känns bra att du levde ditt liv aktivt ända in till slutet.
Det känns bra att du fick somna in och dö stillsamt hemma.

Men tanken på att aldrig mer få dela en stund, tanke eller berättelse med dig är nästintill outhärdlig nu.

Det är så tomt och det gör så ont!

Men det är en stor tröst att veta du funnit frid i din himmel tillsammans med de du mist och längtat efter så många år.

Jag vet att du kommer vaka över oss och i vanlig ordning förvissa dig om att vi har det bra. Med alla fina och nära minnen kommer du leva kvar i våra hjärtan för alltid.

En dag förväntar jag mig att få återse dig. Kom gärna och hälsa på!

3 Kommentarer:

11:49 fm, Blogger Ina skrev...

Så fint! *tårögd* Du har en stolt mormor, där hon nu befinner sig!

 
11:54 fm, Blogger Thinkerbell skrev...

tack :)

 
6:07 em, Blogger Var dags glimtarn skrev...

Instämmer... Hon är nog mäkta stolt och har nog redan besökt dig.

kram Rebecca

 

Skicka en kommentar

<< Till början