Vem ska ta över?

Min mormor (det kommer bli mycket skrivet om henne, hon har en stor plats i mitt hjärta) var fenomenal på att bordera, sticka och virka. Hon broderade dukar, tavlor och min dotters dopklänning. Jag ser henne framför mig i sitt hörn av soffan. Lampan lyser ikapp med fliten och glädjen över det framväxande resultatet. Hennes händer blev med åren reumatiska och krökta, men aldrig att hon gav upp sitt handarbete. Så sent som förra året fick barnen inte mindre än 8 par raggsockor i olika storlekar. De kommer ha varma fötter och minnen av gammelmormor i många år framöver.

Av någon anledning får jag dåligt samvete av det mesta nu. Varför var jag inte där mer? Varför skickade jag inte vykort i somras? Varför tog jag mig inte tid att lyssna mer intresserat på hennes berättelser om nu och då? Det känns så futtigt att skylla på tiden. Det är ju prioriteringarna som varit fel.

Julfirandet kommer vara annorlunda för alltid. Men alla juldukarna kommer vara stärkta, strukna och framlagda.

Vem ska nu ta över och brodera juldukar? Vem kan ta vid där mormor slutade? Jag kan inte, jag lärde mig aldrig att virka på syslöjden, än mindre att sticka. Korsstygn kan jag - kanske det ska bli vinterns terapi?