Magnetröntgen

Idag är en bra dag. Är inte trött när jag vaknar. Jag lämnar alla mina hemma och åker till sjukhuset för att genomgå en MR-undersökning. MR kallas slarvigt för magnetröntgen, men det handlar inte om röntgen utan om magnetresonans, dvs man sänder in magnetiska signaler och beroende på hur de studsar så kan man skapa en bild av hur hjärnan (eller vilken del av kroppen som helst) ser ut på insidan.

På vårt sjukhus kostar röntgenundersökningar 100 kronor. Jag funderar över det absurda i att t.ex få ett besked om tumör och samtidigt betala för det. Kan man få ångra sig och få pengarna tillbaka? "Jag vill inte ha den här hjärntumören - den var inget bra när allt kom omkring." Men visst 100 kronor är ju en struntsumma i jämförelse med att få en tumördiagnos. Varför ens bry sig om det?

Undersökningen är inte alls en så klaustrofobisk upplevelse som jag i mina värsta skräckscenarion frammanat. Jag börjar vara bra på att måla upp mardrömmar. Jag kläms ner i en skålformad brist, huvudet fixeras med hjälp av ett par specialbyggda hörlurar med your radiostation of choice. Mitt val är Radio Stockholm där det anhålls om svar. I armvecket har jag en liten kanylslang som senare ska användas för att spruta in kontrast. Det gör inte ont och tack vare en vinklad liten spegel slipper jag stirra rätt upp i tunneltaket när jag är på plats i MR-tunneln.

Flera serier tas och då hör jag inget förutom MR-apparatens brummande och skorrande. Det tar 35 minuter. Jag får inga svar, hade inte väntat mig det heller. Remitterande läkare ska göra det, det tar ca 5-7 arbetsdagar.

Åker hem och dricker kaffe. Tänker inte ens tänka på vad MR kan ge svar på.