det kan inte vara sant

Sonen stod i trappen yrvaken och klagade på ont. Ont var? I benen, överallt, men mest i öronen. Menande blickar. Jaha, VAB igen.

Åter till doktor som pratar hieroglyfer och undrar om jag också pratar hieroglyfiska. Nej, just det har jag inte hört förut, men nefrit, streptokocker, IgA, blodplättar och proteinuri kan jag. Det vart så mycket information att jag inte kom ihåg att be om sjukskrivningsintyg.

Dessutom; extra bonus i form av Våt promenad hem i grått novemberregn (ni vet sånt där som kommer på tvären och som garanterat letar sig in innanför kragen, blåser igenom öronen och såklart piskar håret i ögonen.)