Fullt av tomt

Det känns bra att mormor fick dö den här tiden på året. Flera av släktens födelsedagar är samlade i juletider och hon som älskade att ge och glädjas med andra älskade den här tiden på året. Det känns bra att mormor fick dö med huvudet fullt av planer och förväntningar. Det känns bra att hon fick en skonsam död - hon somnade in och vaknade aldrig mer. Det känns bra att hon fick dö hemma, inte försummad på nåt underbemannat vårdhem. Hon levde ett rikt och aktivt liv, in i det sista.

Men det känns fördjävligt att aldrig mer kunna dela en enda stund med henne. Jag vet att jag gjorde henne stolt, jag vet att hon älskade mina barn och gladdes åt framgångarna i skolan och sen på jobbet. Jag vet det. Men det är så tomt. Måste bara se till att tomheten inte fylls av något dåligt samvete över att jag och barnen hela hösten velat åka och hälsa på men inte hunnit med. Nu är det för sent.

Hon var lycklig sin sista stund på jorden och nu är hon i frid i sin himmel tillsammans med dem som hon längtat efter.