It's not going to stop

Det räcker inte med att kollega dör av hjärntumör, son får sjukdom som tar flera år att läka och hotar bli kronisk, min kropp strejkar och att min mormor dör. Nej, i natt vaknade jag med sprängande ont i örat. (Hallå, öroninflammation är väl nåt bara barn får?). Kunde inte somna om men efter halvslummer i morse vaknar jag och har fått en högtalare inoperarad i örat. Allt hörs trippelt och i osynkad stereo. Dr säger sprucken trumhinna och maxdos Kåvepenin.

Jag vet inte när det här kommer sluta. Kanske är det så här resten av livet är - Sjukdomar, ångest och död?

I morgon begravning. Min bror kommer få läsa mitt tal.



Nu skulle en film som Magnolia passa bra. Om det bara fanns tid att se den.