Svar från MR

Efter en del om och men har jag nu fått alla svaren kring mina diffusa symptom. Eller åtminstone de en läkare på akuten kan ge. Jag har ett väl fungerande hjärta. Lungorna låter och funkar bra. Jag har inte borrelia, anemi eller dåliga blodvärden. Jag har ingen blödning i hjärnan, jag har inga förändringar i den vita hjärnsubstansen. Jag har inga invasiva processer som växer i hjärnvävnaden (jag vet inte om detta var den exakta ordlydelsen, emn det betyder i alla fall inga tumörer).

Medicinskt mår jag bra. Men det är något som väldigt lätt börjar växa som kan äta upp mig inifrån. Ångest.

Förut i höstas hade jag så mycket ångest att jag inte vågade somna för jag var helt säker på att dö om jag somnade. Det kändes som ett hårt band drogs åt runt bröstkorgen och halsen svällde igen. Svårt att andas. Hjärtat rusade iväg och tankarna med. Ringde sjukvårdsupplysningen (som egentligen heter Vårdguiden - jag vet). Tack alla ni som jobbar där och svarar på frågor som mina. "Kan man få hjärnblödning innan 35?", "Är min andning normal?" , "Hur känns högt blodtryck?", "Låter jag galen?"

Det enda jag lider av är extrem stress och spända muskler. Naprapaten förklarade sambandet dem emellan, och sa att det ofta är svårt att behandla spända muskler hos en person som är deprimerad och påverkad av negativ stress.

Det måste vara samma samband som vi doulor pratar om vid förlossningar.
Rädsla->spänning->smärta (fear->tension->pain) där doulans främsta jobb är att jobba med de två bitarna i början. Rädsla tar man lättast död på genom att ge information och bekräftelse. En effektiv metod för avslappning är andning och beröring.