Faran med att använda sitt eget liv som måttstock

Linda Skugge verkar ju ha tappat allt, eller så hade hon inget från början. Jo, nångång runt 98 och 99 hade hon något, ett driv och en övertygelse. Nu har hon ju avsagt sig feministepitetet, för det gynnade inte karriären. Bah, det är så dumt att man inte kan kommentera det med mer än att man är inskränkt om man tror att man väljer att vara feminist som en karriärsstrategi. Att kalla sig feminist är egentligen inget val.

Men, utan feministfanan, har Skugge inget att säga. Hon tror att hon vet hur mammor är, alla mammor hotar och mutar. Vidare är mammor dålig arbetskraft, är de inte sjuka eller vabbandes jämt så mutar de eller säger pinsamma saker. Hon tror hon vet hur pojkar respektive flickor är, pojkar är vilda av testosteron medan flickor leker omvårdande och pyssligt.

Jag jobbar mer och effektivare nu än när jag var barnlös. Jag har fått ett perspektiv på livet med barn, jobbet är ingen lek, det är blodigt allvar. Jag måste jobba för att försörja mig och mina barn. Jag håller givetvis inte på och mutar, ljuger eller hotar mina chefer, kunder eller medarbetare. Jag gör inte bort mig och hasplar ur mig nåt "Gnotte ett, Gnotte två", bara för att jag är trött. Jag tror inte det gör mig unik.

Det är en kamp att uppfostra mina två barn (olika kön) till egna individer, fria från gamla tiders syn på manligt och kvinnligt. TV, reklam och dagiskompisar trycker på. Jag i egenskap av förälder är den enda som står där och håller för öronen på mina barn när "sudda sudda bort din sura min" spelas i stereon. Jag är den enda som censurerar barnböckerna så att det lika ofta är mamman som pappan som pratar i mobiltelefon, kör bilen eller jobbar som polis och att det finns män som kan micra bullar, natta småsyskon och steka pannkakor. Jag är den enda som gång efter annan måste ta diskussionen om varför jag inte tycker att det är nån bra idé att ge bort svärd eller pangare i present på barnkalas. Jag är den enda som berättar för mina barn att Barbie och hennes gelikar på annonsplats är anatomiska anomalier. Jag måste kämpa för att inte stenhårt valla in dem i roller jag vill bekämpa.

Jag äcklas, inte bara av den inskränkta människosynen, men på hur hon tar sitt eget liv som måttstock för hur andras liv ÄR.

Kära Linda Skugge, de flesta lever inte ett liv som du gör, de flesta barn är inte kräksjuka varannan vecka, de flesta mammor är bra arbetskraft som inte ljuger eller klappar ihop av trötthet, de flesta pojkar är inte helvilda liksom de flesta flickor inte pysslar hela dagarna, de flesta mammor och pappor vill att deras barn ska få prova på allt vad livet erbjuder. Om något av mina barn satt och pysslade hela dagarna skulle jag genast ta dem till BUP. Friska barn leker, stojar, skitar ner sig och är påfrestande.

P.S Släng ut Gnottespelet - det verkar inte riktigt sunt. Vaddå "Gnotte ett, Gnotte två" Det kan ju inte ens vara meningsfullt för ett barn?