Min blogg är på barnboksnivå

Har ni hört talas om "Den ensamma raden"? Den har en otroligt kraft. Genomslagskraft. För allt som står på raden verkar så.

Viktigt.

Det är ett stilistiskt knep som hyllade Ronnie Sandahl (hur kan man uttala hans namn utan att tänka sommarskor?) använder flitigt och med både stil och finess. I bland i överdos.

En text med många ensamma rader ger ett lägre LIX-poäng. Läsbarhetsindex (LIX) är ett värde på hur pass läsbar en text är. Detta räknas ut beroende på hur många meningar texten innehåller, antal ord och hur många av dessa som är längre än 6 bokstäver. Man kan testa en texts LIX här (scrolla långt ner till gula rutan). Jag är glad, de flesta av de längre bloggarna jag skrivit hamnar på en poäng mellan 10 och 15, dvs barnboksnivå.

Förmodligen behövs det större textmassor för att göra en korrekt beräkning.

Men det här är intressant. DN Debatt brukar ofta ha svårgenomträngliga texter. Men det beror förmodligen inte på LIX-värdet, för det blir bara 19 för den här texten på DN Debatt. Förmodligen säger det mer om innehållet än om de stilistiska greppen och formen.

Den här texten* får ett LIX-värde på 20, trots att texten är ganska kort.

Upp till en miljon erytrocyter filtreras dagligen, motsvarande upp till tre stycken/synfält vid mikroskopi. De stixtest som används detekterar med hög känsligthet hemoglobin och myoglobin, dvs blir positiva också vid hemolys och myoglobinuri efter muskelskador, även om inte erytrocyturi föreligger.

Hursomhelst är jag rätt nöjd över min barnboksnivå. Det måste betyda att jag skriver rätt begripligt.

* = Texten är från en sida där det poppar upp fönster som säger att detta är en sajt enbart för fackfolk.