Det handlar inte om rätt utan om vanligt hyfs

Jag har rätt att säga att du är ful, fet och karaktärlös. Jag har rätt att säga att dina barn är efterblivna och kommer gå en dyster framtid till mötes. Likt Åke Green får jag kalla homosexuella för cancersvulster och danska tecknare får skymfa en hel muslisk värld.

Vi får det. Det dödas för vår rätt att få säga vad vi vill. Vi har yttrandefrihet och det är en av demokratins grundpelare. Alla har rätt att säga vad de tycker. Jag är för den rättigheten. Men jag tycker fortfarande att det var fel av Jyllands Posten att publicera de där bilderna av profeten Muhammed. Även om de hade rätt att göra det.

Men exakt vilken nytta är det att skymfa, förlöjliga och vara taskig? Vad är syftet, Per Braun? Vad vinner man på det? Förståelse? Frihet?

Det är inte på grund av vår yttrandefrihet som muslimer bränner konsulat och flaggor. Det handlar bara om det osmakliga i att smäda och förlöjliga andra människors och deras liv istället för att respektera dem. Vi i västvärlden lever sekulariserat, men vilka är vi att döma de som lever mer bokstavstroende och högaktar sin profet?

Kanske handlar detta om något mycket större än de pajiga teckningarna. Det handlar förmodligen om att något i ruttet i staten Danmark och det gjuts olja på de politiska vågorna. Men faktum kvarstår. Muslimer världen om känner sig kränkta.

Men tillbaka till teckningarna. De är ju ungefär lika skarpsinniga som ett barns version av "kom nu ketchup så går vi". Vad är det att försvara? Vore det inte bättre att bara säga sorry liksom, istället för att högtravande tala om Den Oantastliga Yttrandefriheten.