tillbaka till barnakuten

Efter fem dagar på förskolan hämtar jag barnen tidigt för att ta revansch på de senaste veckornas tristkaos. Det ska fredagsmysas med god mat och glass. Och idol på TV'n.

Nej.

Innan det ens vart dags att steka på den möra köttbiten deklarerar f från toaletten att det är blod igen. Det är illrött. Ungefär som om nån hade lagt ner en sån där "här har du fuskat med tandborstningen" tablett. 320100 - sjukvårdsupplysningen säger "åk in" och "Lycka till" - det är ju fredag kväll.

Vi verkar ha kommit före alla de andra, snabbfilen till rum 14. Temp tas och vi försöker locka fram några kissdroppar för att komma närmare besök från doktor. f är nu osedvalingt trött och klängig. Ja, tempen var ju runt 38. Han däckar, utan att ha kissat. Jag känner en domnande känsla i armarna och även på vänstra sidan av ansiktet. Fast mer brännande än domnande.

Doktorn kommer utan att urinprov lämnats och vi pratar om läget. Ja, de har journalerna. Hon kollar öronen och konstaterar kraftiga infektioner i båda öronen. Helt obegripligt att han inte sagt nåt, de var timmar från att spricka! Det var förklaringen till febern. Urgullig sköterska kommer in och jag frågar om de kan tejpa på en kisspåse. Det kan de. När de ändå håller på får f raketalvedon. Idol börjar på TV'n och i takt med att programmet fortgår blir f piggare och piggare. Snacka om uppåttjack de där raketerna.

Nya blodprover och en hel karta tatueringar som trofé. Men det var nog inte riktigt värt det - det blev en ful blå bula i armvecket som vittnar om att det måste gjort ont.

Hem, amimox i spruta och sen sova.