Jag kan inte vara chockad

Jag måste funka, jag kan inte lägga mig ner och hoppas att så mycket vatten ska flyta under boarna att det inte gör ont mer. Och barnen behöver inte veta att P är död. För dem är P en nalle som pratar telefon. Steker köttbullar och använder högtidliga ord - kanske barnen inte förstår då?

Samtidigt alla dessa frågor - vart går gränsen för att man vältrar sig i andras olycka?