Det var då det började

f kissade blod och i vanlig ordning var vi långt från sjukvård. Ringde sjukvårdsupplysningen som sa alvedon, vila och vatten. Ja, det var det bästa rådet just då. Dagen efter åkte vi till akuten.

Jag visste det inte då, men nu vet jag när hela helvetet började. Det var den andra oktober. Därför börjar jag där - eller här.

Barnakuten på DS tittade på det medhavda kissprovet. Mättat rödvinsbrunt, grumligt och osmakligt - om man nu trodde att det var rödvin som serverades i plastkopp med lock. De kollade temp, emlade och skickade oss vidare till Astrid Lindgren (ALB). Där fick vi gräddfil till rum 33, njurspecialist och ultraljudsmaskin. Och blodprov. Han är tapper lilla f. Tappra små f får blå myror som trofé.

Vi åker hem med trolig diagnos "njurinflammation - inte infektion" och en tid för återbesök hos en nefrolog.

Samtidigt, inte långt därifrån ligger en kollega för döden. Han, nyss 35 fyllda, har metastaser i hela ryggmärgen och hoppet är ute. Det vet vi inte då. En månad tidigare var han friskförklarad.