Det började den andra oktober

Bittra upptäckter i skivsamlingen

2007-07-13T10:31:00.000+02:00

Jag har alltid älskat musik och ofta snöat in på band eller musikstilar. Turnéaktuella Metallica är inga undantag. I början av 90-talet när de släppte sin massiva succéplatta Metallica (även kallat "The black album") hade jag sedan länge lyssnat in alla deras tidiga låtar, memorerat låttexter och faktasamlat nödvändig info som födelsedata, exakt var bandmedlemmen Cliff Burton förolyckades och kopplingarna till Megadeath. Jag har dessutom sett otaliga konsertvideos, sett dem live flera gånger och kan än idag citera långa strofer ur Fade to Black och känner igen Master of puppets på de inledande två takterna.

Kort sagt - jag kan mitt Metallica.

Men nånstans i bråkandet med Napster började de dock kännas lite giriga och gubbiga i sina alkoholdimmor. Så jag får väl erkänna att jag tappade Metallica-fokus där en stund. Jag kan inte replikerna från terapisessionerna utantill och jag vet inte exakt vad senaste plattan heter.

Men nu är de ju här igen - hjältarna. Kirk Hammet knider sin gura like old times, Lars Ulrich bankar sina baskaggar lika ursinnigt som då och James Hetfields varggrin är fortfarande lika skräckinjagande (att Jason Newsted inte är med gör liksom inte så mycket...). I avsaknad av konsertbiljett tänkte jag i alla fall ägna förmiddagen åt att lyssna på de där gamla skivorna, kanske frammana lite känslor från de där tjugonåntingåren.

Men skivorna går inte att hitta. De måste ju vara här... Jag har massa gammal nostalgi där i skivsamlingen, allt från Depeche tolvor på orange vinyl till Primal Scream till japanpressade Nevermind. En massa obskyr engelsk madchestermusik som Inspiral Carpets, James, Northside och Pink Floyds, The Cures, Mano Negras, Red Hot Chili Peppers alla album.

Sen finns där också pinsamheter som Milli Vanilli, Marie Fredriksson, Peter LeMarc och värst av allt Tomas Ledin! Förmodligen är den inte ens min, utan har blandats in från nån kompis eller pojkväns samling. Men ändå, min skatt (skivsamlingen) innehåller Tomas Ledin men inte ett spår av Metallica!

Det är bara att skriva på

2006-06-28T21:31:00.000+02:00

stafettmotvåldtäkt.nu

p.s detta betyder inte att jag tagit upp bloggandet :)

Thinkerbell has left the building

2006-06-19T22:01:00.000+02:00

Jag har bestämt mig för att sluta blogga. Om det blir ett permanent eller tillfälligt uppehåll får tiden utvisa.

Har du frivilligt haft dåligt sex nån gång?

2006-06-11T02:41:00.000+02:00

Om ja - varför?

Tunnelbanenoja

2006-06-09T21:35:00.000+02:00

Jag har fått en noja. Den går inte bort. Jag står på perrongen och väntar på röd linjes tunnelbana. Ser tåget närma sig över bron från Slussen och precis innan suget som blir av att tåget väller in vid perrongen hinner jag tänka "shit, nu kommer nån och puttar mig!". Det där har blivit en vana nu så innan jag ser tåget komma rullande över bron betraktar jag i smyg övriga på perrongen för att lista ut vem det är som kommer sätta den där stenhårda knuffen i ryggslutet.

Höga odds på den schletna alkisen. Fast det är ju bara fördomar, han håller sig ju knappt vaken. Och man vet ju hur snabba reflexer och tankar man har i det där apstadiet så innan han ens hunnit tänka tanken skulle jag vara långt borta.

Har ni sett American Psycho? Då vet ni att alla perfettos i hugo boss är tänkbara motorsågsmassakermän (massakrörer?). Har nåt flin förutom Nicholsons i The Shining etsat sig fast som ett vansinnesflin så är det Christian Bales i American Psycho. Så alla fåfänga, lagom solbrända aktiesnubbar med backslick är tänkbara kandidater till att ge mig samma öde som Fredrik Algernon.

Kanske är det nån av tonårsbrudarna i för obekväma kläder som i en imaginär catfight råkar ramla in i mig så jag tippar över kanten, ner i mörkret och dunk-dunket av tunnelbana möter människokropp?

Nä, förmodligen blir det den där krumryggade jävligt gamla tanten som får in stöten, bara för att hon obemärkt kan komma tillräckligt nära och sin skralhet till trots trycka till med den broddförsedda kryckan i rätt ögonblick. På pin ki, liksom.

Har livet blivit som du tänkt dig?

2006-06-09T17:46:00.000+02:00

Alla var ju helt sega, så här kastar jag nu upp stafettpinnen igen. å hej å hå

Godtrogenheten och Ondskan

2006-06-09T17:30:00.000+02:00

Som Godtrogenheten och Ondskan har de framställts i medierna. Stämmer den schablonbilden tror du?

Kärlek och kompromiss

2006-06-09T14:45:00.000+02:00

Aurelia Plath i Kate Moses "Övervintring":
"Din far ockuperade matsalen för att skriva sina böcker om bin, under ett helt år ritade jag varje kväll ett schema över hur hans papper låg innan jag flyttade undan dem för att kunna duka till middag"

Mental note: Äktenskap är att kompromissa

Generationsklyftan

2006-06-09T11:15:00.000+02:00

Jag är sämst på att gå och lägga mig i tid och sova lagom mycket. Man får inte ut mer av livet för att man sover för lite, man får inte mer uträttat för att man är vaken när andra sover. Dessutom är det farligt att sova för lite, man tänker dunkelt och dubbelt och gör en massa felval. Man säger konstiga saker, drabbas av afasi light och ordförrådet lägger sig på en treårings nivå. Man blir ful och blasé av att konstant sova för lite. Men varje natt hoar nattugglan och gör mig dum. Varje morgon när jag vaknar gör jag det på ren vilja, aldrig med känslan av att vara färdig med sömnen. Morgonbestyren sitter i ryggraden så det räcker att slå på de kroppsliga funktionerna. Nånstans vid Östermalmstorg vaknade hjärnan idag av ett skratt. Ett skratt från mitt eget inre. Är det inte fantastiskt roligt med alla dessa som formlösa tonårsgrabbar med designerjeansen på halv stång?

Jag har fattat (betänk att det ändå är 20 år sen jag själv klev in i tonåren) att man idag ska ha brallorna långt ner. De ska inte sitta i midjan eller åtsnörda under ölkaggen. Jag har fattat det, precis som att de vändbara michelintjocka mussepiggtröjorna var höjden av cool på åttiotalet, så jag tänker inte ifrågasätta eller dissa att det ska vara nedhasade brallor. Men hur funkar det egentligen? Brallorna sitter ju inte uppe på den som inte var några former. Och det verkar vara höjden av ocool att behöva rätta till eller dra upp brallorna om de hasar ner för långt. Hellre geishagång än byxupphalning.

Det som lockade mig till uppvaknande och skratt imorse var en ytterst cool kille med luggen omedvetet självmedvetet i ögona och brallornas linning på höftkulorna med dyrkallingarna väl syniga. Han ville hinna med tunnelbanan jag satt i (inte nödvändigtvis för att jag satt där, men ja ni fattar...) så det var till att springa nerför den stillastående rulltrappan. När kroppen kom i så häftig rörelse räckte inte höftkulornas lilla rundning att hålla brallorna på plats och eftersom det verkade vara viktigare att hinna med tricken med coolheten bevarad så fanns ingen annan nåd än att springa med spända skinkor. Springstilen blev allt annat än cool (har du dålig inlevelseförmåga så ställ dig nu upp, spänn skinkorna hårt och spring nerför en trappa med fortsatt spända skinkor) och väl innanför dörrarna med mer än hela kalsongen synlig så åkte handen bak och byxorna upp. Han tittade sig om, som för att försäkra sig om att coolheten trots byxhalning var oantastad. "Phew, bara den där trötta 30-taggaren som såg."

Morgonstund har inte alls guld i mund

2006-06-08T10:36:00.000+02:00

Det lönar sig inte att vara morgonpigg.

Mental note

2006-06-03T10:12:00.000+02:00

Razzia mot blocket.se

2006-06-02T17:35:00.000+02:00

I samma anda som polis och åklagarmyndighet gjorde razzia mot och stängde flera sajter (däribland Piratbyrån och The Pirate Bay) stängde man nu ner blocket.se Läs mer

I'm lovin' it!

2006-06-02T11:15:00.000+02:00

Så här såg det ut igår eftermiddag efter middagen. Kompisar från förskolan och grannbarn är här och leker. Det är så roligt att ha ett hem och en trädgård som folk känner sig välkomna i. Det känns bra, även om det ligger dammråttor i hörnen och grushögar innanför dörren, att ha ett öppet hem.

Hur kan man tycka fildelning är ok?

2006-06-02T09:39:00.000+02:00

Alla har väl gjort det och gillat det. Men hur många kommer stå upp för rätten att ladda ner andra människors arbete gratis? Jag kan inte riktigt förstå argumenten till varför det är ok och till och med en rättighet att stjäla varor? Vart går gränsen? Får man stjäla bara för att "alla andra gör det" eller för det är tekniskt möjligt? Är det då ok att råna en bank så länge ingen människa blir skadad och materiell skadegörelse uteblir? Killarna i Trustorhärvan är brottslingar trots att de aldrig hotat nån eller varit våldsamma. De snodde en massa pengar för att de kunde - det var tekniskt möjligt.

Vilka är argumenten för att det är RÄTT att ladda ner upphovsrättsskyddat material?

Självklart tycker jag som så många andra att det rättsövergrepp som TPB mfl har råkat ut för inte känns berättigat. De har medvetet provocerat musik och filmbranschen och velat testa lagstiftningen, men vilket pris de kan komma att få betala för sitt lilla "experiment".

From Pirate Bay to Guantanamo

2006-06-01T21:30:00.000+02:00

Ojdå, det är visst inte bara den svenska polisen och åklagarmyndigheten som ligger bakom stängningen av piratbyrån och the pirate bay?

Den amerikanska intresseorganisationen MPAA har tagit kontakt med regeringen i Vita Huset. Amerikanska utrikesdepartementet har sedan tagit kontakt med UD i Sverige och krävt att problemet Pirate bay måste lösas.

Enligt Rapports källa har sedan åklagare och polis blivit beordrade att agera och beskriver satssekreterarens handling med ministerstyre.

svt.se

Kommer killarna räknas som illegala kombatanter nu och skickas i oranga fångkläder med cia-plan till Guantanamo? Allt med den svenska regeringens goda minne.

Dom vilda pojkarna

2006-06-01T13:22:00.000+02:00

Inför varje nytt steg i livet lär man sig nya saker. Mitt (och dotterns) nästa steg handlar om att börja skolan. Eller det är ju inte skolan utan förskoleklass - sexårs. I området finns tre skolor och valfriheten känns lite pressande ibland. Nu har man ju chansen att välja det allra bästa! Eftersom det är en så viktig sak som min dotters framtid måste jag vara välinformerad och välförberedd, så jag har läst varenda papper och gått på varenda informationsmöte. Flera nya insikter har kommit men också förvåningen över hur stereotypt traditionella dagens föräldrar fortfarande är.

Efter de obligatoriska frågorna om antalet pedagoger per elev, hur stora barngrupperna/klasserna är och vad man tänker göra åt lokalerna så kommer frågan från flickföräldrarna. De undrar hur pedagogerna tänker jobba för att tjejerna ska få mer plats och kunna ta för sig. Kommer man dela grupperna, pojkar är ju så vilda...?

Jag vill bara ställa mig upp och gasta - Herregud! de är 6 år gamla BARN!

Ja, kanske är den och den och den pojken vild och bråkig, medan den och den och den flickan är lugn och stillsam. Men de pojkarna är vilda för att vi låter dem vara vilda och vi förväntar oss att de ska vara det. Och de flickorna är lugna och stillsamma för att det är det sätt de lärt sig, hemma, på förskolan och av samhällets förväntningar. Vildgenen sitter inte bara på Y-kromosomen, lika lite som lugngenen bara finns hos honexemplar.

Uppfostra dina barn utifrån individen istället för könet. Praktiska exempel; Köp inte krigsleksaker om du inte vill att din son ska "panga" eller sikta på andra. Säg nej och stopp när han går över gränser. Vifta inte bort det med att säga att killar är vilda. Tryck inte in din dotter i tajta tjejtoppar om du vill att hon ska kunna klättra, hoppa och springa som barn ska kunna göra. Behandla henne inte med silkeshandskar eller ängslan bara för hon är tjej. Förutsätt att hon har samma lust till lek och äventyr som han. Förusätt att han också behöver stunder av kärlek, lugn och eftertanke.

Kämpa emot, fall inte in i mönstret om du inte gillar hur det ser ut på håll.

Cykelhjälm på eller av - det är inte frågan

2006-05-31T13:02:00.000+02:00

Sedan förra året är det lag på att barn under 15 ska ha hjälm. Nu har sossarna föreslagit att även personer över 15 år enligt lag ska tvingas ha cykelhjälm när de cyklar. Cykelolyckor som leder till allvarliga skallskador kan minskas radikalt om alla bär hjälm. Såklart ska man ha hjälm på sig när man cyklar, precis lika självklart som man ska ha hjälm när man rider och flytväst när man är ute och seglar. Det är väl inget konstigt? Att skylla på att det är fult eller sabbar frillan är ju lika förbålt dumt som att tro att man kan se på en 4 dagar gammal bebis ifall den har pappas näsa. Usch, vilket fuuul bebis Jolie och Pitt har fått i så fall.

Men jag tycker likafullt inte att det ska vara lag på cykelhjälm för personer över 15 år. Det ska inte behöva finnas såna dumma lagar. Ska man lagstifta mot inmundigande av flugsvamp också? Man kanske inte ens borde få plocka dom!? Det ska inte slösas en enda nanosekund på att utreda och förbereda lagförslag av det här slaget. Det är sånt slöseri med resurser att man baxnar. Sluta utred och förbered så mycket och GÖR NÅT. Just do it!

Och hur ska lagen efterlevas? Ska vi har undercoversnutar i buskarna som plockar in vuxna personer utan cykelhjälm på väg till jobbet? Fatta vilket resursslöseri när det finns kilometerhöga travar av outredda grova brott, nedlagda förundersökningar på grund av brist på bevis (för polisen hann inte komma och hämta bevisen i tid) och rättsosäkerhet som i fallet Joy Rahman.

Äntligen slipper man blottarna

2006-05-31T00:58:00.000+02:00

Finns det något mer störande än människor som pladdrar jättehögt i sina mobiltelefoner? Det är egoistiskt att utan att fråga inkräkta på någon annans space.

När jag sitter på väg hem från jobbet vill jag ta tillfället i akt och innan hämta på dagis-kaoset startar sitta och koppla av. Jag vill inte höra nån snubbe sitta och högt orera om sina senaste landvinningar (på jobbet såklart) eller få en fnittrig rapport från tjejmiddagen. Jag vill kanske läsa en bok och inte höra hur mat ska inköpas inför en skolresa, eller vilka som är allergiska mot gluten och laktos. Jag kanske vill bläddra i nån av gratistidningarna utan att störas av att nån läser högt ur nån datorkatalog!

Bu för alla mobilblottare! Lär dig prata tyst (GSM-tidens sprakande är over och man behöver inte gasta som det var motvind i telefonen). Överväg att låta bli telefonen - det går faktiskt att vara oanträffbar ibland.

Nu skriver aftonbladet att mobilfria zoner införs i tunnelbanan Jippi!

Ebba är inget geni

2006-05-30T11:57:00.000+02:00

Nej, Ebba von Sydow har inte i mina ögon uppnått genistatus när hon försvarar sin boks nymornade moralism med att berätta vad som funkar. Trashig, blonderad och supersizad funkar inte. Måttlighet vad gäller alkoholintag och sexutsvävningar funkar. 50-talets hemmafru känns inte alls långt borta.

Suck, kvinnlig frigörelse känns avlägsen.

Att "det funkar" Ebba, beror på att du förespråkar en stil och ett sätt som inte utmanar de rådande normerna som trycker ner kvinnor i de vanliga rollerna hora eller madonna. Du spelar på motståndarnas planhalva och slår inte alls ett slag för tjejerna som du påstår att du vill göra. Dina råd begränsar tjejer. Jag tror att de flesta svenska tjejer och kvinnor vill ha fler valmöjligheter, inte tvingas välja hora eller madonnarollen. Vi vill ha frihet att kunna mixa och matcha som man vill; nätstrumpbyxor och en akademisk examen, sex första dejten och chaneldräkt, bröstförstoring och styrelseproffs.

Vi vill kunna bete oss slampigt och se slampiga ut och ändå vara lika säkra från sexualbrottsligar som skylda, måttfulla kvinnor (enligt Ebba) är.

Lika lite som vi vill bli tvingade att gå självförsvarskurser, aldrig gå ensamma och bära sedesamma kläder för att värja oss från våldtäktsmän så vill vi få reda på vad som "funkar" (dvs inte utmanar patriarkatet) i stil och uppträdande.

Business med livet som insats

2006-05-24T00:16:00.000+02:00

Jag kan inte släppa det här med den döde svensken Tomas Olsson på Mount Everest. Jag fattar varför människan utmanar sig själv att göra livsfarliga saker. Det är livsfarligt att bestiga Mount Everst, och då menar jag inte själva klättringen i sig (man dör oavsett om man ramlar 300 meter eller 8848), utan förhållandena med syrebrist och extrem kyla. Sitter man och vilar lite för länge i minus 35 grader kan det vara ett förstadium till den sista vilan. Knatar man på i för hög fart kan lungorna sprängas och man kan få hjärtattack. Om sökandet efter livsfara är drivet av nåt slags uppdrivet manligt ego eller en speciell gen det vet jag inte. Men jag förstår att det finns något driv att utmana, tänja gränser och söka kickar/adrenalinpåslag. Sett ur ett evolutionistiskt perspektiv har det nog varit bra att människan ständigt velat testa och tänja gränser för vad som är möjligt.

Men hur kan vi andra ställa upp på att extremäventyrarna så respektlöst sätter liv på spel? Det känns ju liksom rätt onödigt, mänskligheten har väl inget att vinna på att ytterligare en äventyrare når toppen? Hur kan sponsorerna ge pengar till nån som med ca 10% sannolikhet kommer dö? Jo, för pengarnas skull förstås. Och vem är det som egentligen betalar? Jo, vi som står nedför och låter oss förtjusas och förfasas. Är extremäventyrarna vår tids gladiatorer?

P.S Jag tycker att det finns mer behjärtansvärda insamlingar än att se till att en äventyrare som medvetet riskerat sitt liv flygs hem eller får ett minnesmärke.

Nu ska jag frälsa världen

2006-05-23T13:11:00.000+02:00

Jag hade en helt sjuk dröm. Hela drömmen gick ut på att det var av yttersta vikt att berätta för alla att Panini har jättegoda och nyttiga luncher. Inte nog med att jag rusade runt och berättade om denna extatiska upplevelse, jag var också tvungen att se till att alla verkligen förstod storheten i det jag sa. Panini har JÄTTEGODA mackor, speciellt stenugnsbröden.

Så nu ni. Nu ska jag ut och frälsa världen med baguetter!

Kan nån hjälpa mig att tolka detta?

Vad är det med (vissa) män och deras sport?

2006-05-22T11:58:00.000+02:00

Äventyrare - Tomas Olsson
Man får skylla sig själv om man med flit riskerar sitt liv i sitt sportutövande, man ska inte har någon särskild rättighet att bli nerplockad och hämtad med helikopter bara för att man utför något som uppfattas som "ädelt" eller hyllas som en "hjälte". Det är inte så att man måste åka skidor ner för nordsidan på Mount Everest där jetvindarna blåst underlaget till blå is. "Äventyrarna" utför inget ädelt (dessutom är de inte ensamma och de bär inte all sin egen packning) och är inte några hjältar. De förbereder sig i tre år, har allsköns utrustning och får BETALT av någon annan. Ädelt vore det att hjälpa något av alla de barn (t.ex i områdena runt Himalaya) som far illa, utnyttjas och till och med dör på grund av fattigdom och förtryck.

Hockey VM
Igår var det viktigt, mycket viktigt för Sverige var i final i hockey VM. Dagen innan var det också viktigt, för då var Sverige i semifinal. Hade finalerna sänts på arbets- eller skoltid hade vi säkert fått ledigt. De som inte kunnat se hade fått SMSrapporter efter varje mål och utvisning. I SVT finns ett program som är nästintill orubbligt återkommande - varje dag klockan 18.00 är det Bolibompa. Enda gången det görs undantag är när vissa sportevenemang sänds - då flyttas barnprogrammen. Vad ger det för signaler? Jo, inget får komma i vägen för sporten.

En annan sak jag funderar över är den här kopplingen mellan vissa sporter och öldrickande. Varför är det ok att dricka öl bara för det är sport på TV'n? Tänk om jag satt hemma en vanlig vardagskväll och ölade till Sex & the city - utan egentligen anledning. Visst skulle det gå, men inte med samma självklarhet som män dricker bira framför tipsextra (eller f'låt tipslördag).

Fotboll i Tyskland
120 000 kvinnor förs årligen in i EU från andra delar av världen för sexuellt utnyttjande. Människor säljs, transporteras och konsumeras av människohandlare, sexturister, porrproducenter och "vanliga män". Oftast är det unga kvinnor och barn från fattiga miljöer som lockas med löften om ett bättre liv medan andra förs hit under tvång. Kriminella nätverk rekryterar och smugglar och på plats blir många av med id-handlingar och pengar. Många drogas och torteras för att brytas ned såväl psykiskt som fysiskt och tvingas sälja sina kroppar om och om igen.

Hur kan det vara viktigare att stå upp för rätten att se män springa efter en boll än att se till att fotbollförbundet säger NEJ till sexslavhandeln med kvinnor och barn? Fotbollsstjärnorna skulle bli riktiga ädla hjältar med en tröja där det stod STOP.

Ett långfinger till ESC

2006-05-22T09:56:00.000+02:00

bild svt.se

Trevlig helg!

2006-05-20T12:03:00.000+02:00

Varför tar han time-out om han är oskyldig?

2006-05-20T10:55:00.000+02:00

Om nu Danielsson är helt oskyldig till de saker han påstås ha gjort annandagen 2004, varför tar han då time out?

Jag tyckte Alexandra Pascalidou gjorde det bra förra året när hon anklagades för att ha spökskrivare. Hon stod pall och behöll sin position. Så gör man om man är oskyldig. Men å andra sidan har inte skribenter och journalister jättelika fallskärmar som löses ut om de avgår fran uppdrag i förtid...

Har livet blivit som du tänkt dig?

2006-05-19T09:50:00.000+02:00

Jag har aldrig haft nån egentligen plan i livet. Jag var både imponerad och avundsjuk på de som i gymnasiet hade hela början på karriären utstakad. De som redan som sjuttonåringar visste exakt vad de ville göra i livet. De åkte planenligt till Frankrike, pluggade på Sorbonne och lärde sig massa språk och fick vänner runt om i Europa. Sen kom de hem och började läsa på KTH eller Handels och efter avslutade studier fick de de jobb som de tänkt ut när de var 17. Imponerande, eller hur?

Själv har jag använt bananskalsmetoden kombinerat med lustprincipen. Jag har gjort det som fallit mig in och har haft förmånen att ha en massa tur. Ingen målmedvetenhet eller skicklighet alls. Efter gymnasiet så visste jag...döh.. inte alls vad jag ville göra. Jag satt i kassan på ett ställe som säljer brädor, målarfärgsburkar och takpannor på dagarna, på nätterna var jag på rave (med Linda Skugge har det i efterhand visat sig). Sen pluggade jag lite reklam och media och åkte sedermera till NYC för att praktisera på reklambyrå. NYC är ett helt kapitel för sig själv, det får bli en annan gång. Snabbversionen är att jag fick en passion för storstäder och möten med människor från olika bakgrunder.

Jag kom hem och visste fortfarande inte vad jag ville, så jag.. döh... började jobba på McDonald's. Och det var jättekul, jag tror aldrig jag haft så mycket kul och så många kompisar som då. Ingen prestige, bara kul. Men ett McJobb är inget att bygga ett helt liv på, så jag tog mig i kragen och sökte mig till universitetet.

Media- och Kommunikationsvetenskap blev det då. Efter ett läsår med mördande tråkig kurslitteratur och inga utsikter om att utbildningen skulle bli användbar så fick jag för mig att jag skulle läsa Data- och Systemvetenskap. Sagt och gjort, allt gick som smort, jag har alltid haft oförskämt lätt för mig i skolan.

Precis innan IT-branschens jättelika uppgång (och ännu större ras) så fick jag fast anställning på det enda jobb jag sökte. Av någon outgrundlig anledning gick allt jättebra, cheferna gillade det jobb jag gjorde och mina insatser blev höjda till skyarna. Lönen ökade med 62 % de tre åren jag jobbade där. Hela tiden undrade jag när jag skulle bli påkommen. Allt kändes som det var på låtsas, att jag liksom lekte vuxen som åkte på affärsresor, skrev reseräkningar och ansvarade för komplicerade lösningar hos jättelika kunder.

Sen ledde det ena till det andra, jag träffade min blivande man, fick barn, skaffade hus, landställe, blev feminist, startade eget företag och på den vägen är det. Jag är otroligt lyckad! ;) Detta uttalande ska läsas ironiskt med tanke på att jag aldrig i förväg tänkt hur livet skulle te sig.

Därför kickas tankarna igång när jag i tunnelbanan läser "Har livet blivit som du tänkt dig?" Och man uppmanas bryta upp och flytta till Västra Mälardalen.

Har mitt liv blivit som jag tänkt? Eh...döh.. nej, men å andra sidan har jag ju aldrig tänkt hur det ska bli heller. Jag är nöjd och även om livet känns jäkligt tungt och allt gör ont emellanåt. Jag har alltid utgått från att göra det som faller mig in och haft roligt under tiden. Räcker inte det?

Jag skickar vidare denna fråga som en bloggutmaning till tre andra bloggare. Så "exilmamman", "tankar om stort och smått" och "saker som suger"; Har livet blivit som du tänkt dig?

Länka till det här inlägget och pinga nyligen.se och om du vill utmana någon är du välkommen att göra det. Du som känner dig utmanad (men inte är någon av de tre ovanför) att svara på denna fråga får givetvis plocka upp stafettpinnen och springa åt ditt håll, kom gärna ihåg att länka tillbaka hit.

Vem har smutskastat feminismen?

2006-05-18T00:19:00.000+02:00

Expressen har haft en debattserie där man frågat sig om feminismen är död. Linda Skugge fick första stafettpinnen där hon kastade av sig feministepitet för feminism som begrepp har blivit svårt att leva med. -ismen spretar åt för många håll och det är inget bra för karriären, var Skugges skäl. Man förstår Skugge som inte vill KALLA sig feminist, trots att hon förmodligen ÄR det om hon skulle göra ett självtest med frågor som
"Vill du ha lika arbetsvillkor för män och kvinnor?"
"Vill du att flickor och pojkar ska behandlas lika i skolan, få samma sorts uppmärksamhet och lika mycket tid i klassrummet?"
"Vill du att barn ska ha rätt till en trygg relation med båda sina föräldrar?"
"Vill du att kvinnors och flickors situation runt om i världen ska förbättras, t.ex i frågor som hederskultur, fri aborträtt, könsstympning, att flickfoster väljs bort osv?"
"Vill du att människor bemöts utifrån deras intressen, kunskaper och meriter snarare än vad de har mellan bena?"

I ett sånt självtest skulle förmodligen varenda kotte i det här landet svara JA. Alltså är vi alla feminister. Jaja, sen finns det dom som inte vill sätta en etikett på sig själva, istället hävdar att de är humanister och är allmänt oinsatta. Men sen finns det de som säger att de inte vill förknippa sig med ett gäng dårar. Hur många gånger har man inte hört "Gudrun Schyman har kapat ordet feminism och jag vill inte förknippas med en galen kommunist!"?

Vilka är då dessa dårar som smutskastat feminismen, fyllt den med en massa smörja om vad feminism ÄR? Det är inte Gudrun Schyman, det är inte ROKS-Irene, det är inte Tiina Rosenberg eller ens Valerie Solanas.

Det är alla fega satar som känner sig så hotade av faktumet att kvinnor är lika bra och lika mycket värda som män som har sett till att feminismen blivit ful, hårig och omodern. Så länge dessa fegisar finns kvar är det en kamp som måste fortgå.

När det uppenbara, dvs att det inte längre är radikalt att föreställa sig att kvinnor är en lika stor och lika viktig del av mänskligheten som män är då behöver vi inte kämpa mer. Under tiden kan man inte hålla på med hårklyverier om vem som är mest renlärig i sin ideologiska feminism eller vem som använder de allra bästa politiska verktygen för att komma nån vart med jämställdheten. Även om Schyman, Josefin Brink och Solanas inte alls företräder mina politiska värderingar så är det de gör (och har gjort i Solanas fall) så mycket mer värt för jämställdheten och kvinnorna än Fredrik Reinfeldts slakt av pappamånaderna, kds ivran att inskränka svenska kvinnors rätt till fri abort och Timbros försvarande av sexbåsen i Tyskland.

Skugge, som klippt och skuren för den tyska marknaden

2006-05-17T00:30:00.000+02:00

Linda Skugge har släppt en ny bok, ”Ett tal till min systers bröllop”. Detta är en bok som enligt egen utsago är fiktiv, men det är svårt att märka nån skillnad på romanens Sylvia Svensson och krönikören/bloggaren Linda Skugge.

från "Jag kan inte använda hela mitt privatliv" publicerad i Arena:
Så mellan ungarna, sjukdomarna, vällingen, gruset, GRUSET, fuck vad två kids genererar GRUS, shoppinglistorna, den minimala sömnen, mailen håller jag på att skriva en roman.
Det lutar åt en nästan-dokuroman. Som inte handlar om mig fast om mig ändå.
Det kanske räcker med att låta huvudpersonen heta nåt annat än Linda för en gångs skull.

Sylvia har två döttrar som är sjuka hela tiden och honkatter med manliga namn som pissar överallt. Sylvia sover aldrig, har problem med fjärrarna och de små skruvmejsar som behövs för att byta batterier på leksakerna. Hon jobbar som eftertraktad krönikör, är ivrigt efterfrågad i tv-sofforna och har en bortflugen (förmodligen otrogen) man i kultursvängen. Som grädde på moset har Sylvias syster Siv vältrat över allt ansvar för sitt eget bröllop på sin syster. Allt är förstås mycket skruvat och bitvis rätt roligt. Systern Siv är egentligen rätt osynlig i boken, men helt klart den roligaste karaktären. Varning för ljudliga gapflabb i tunnelbanan!

Bokens sidekick är den stora diktaren Sylvia Plaths som slutade sitt liv i en gasspis i ett kallt London 1963 och lämnade sina två barn med mjölk och färdigbredda smörgåsar. Sylvia i boken identifierar sig med Sylvia Plath och ser likheterna i livssituation. Samtidigt som hon gång efter annan frågar sig hur Plath kunde lämna sina små barn som hon älskade så ställer hon sig frågan om så himla mycket har förändrats för kvinnorna på dessa 43 år som gått sedan Plaths självmord. Karlarna sticker ju fortfarande från allt ansvar och familj.

I partierna när Skugge berättar detaljer ur Sylvia Plaths och även Märta Tikkanens liv, drar paralleller mellan dagens kvinnor och sextiotalets kvinnor, då glimrar boken. Då hoppas jag på en uppföljare som kan svälla ut och knuffa ut Sylvia Svensson till sidekicksrollen.

Den här namnleken, vurmen för Plath, leken med snarlika familjeförhållanden och arbetssituationer gör att den här boken är en riktig bladvändare. Språket flyter och läsningen är okomplicerad såsom det ofta är i den här chick-lit-genren. Man måste läsa vidare, inte så mycket för att ta reda på hur det går för Sylvia utan för att få fler pusselbitar till pusslet Plath/Tikkanen/Skugge.

Resten känns tjatigt och ... eh.. som man känner igen allt. När Sylvia kommer till tals för att berätta om sitt kaotiska tvåbarnsmammeliv med telefonproblem, sömnlöshet, svårigheter att parkera, det omöjliga i att hitta rätt, barnflickornas konstiga vanor och krav, springmaskar, pissande katter, presentinköp och ständiga inköpslistor använder Skugge sitt krönikörjag. Kanske är det bara de (inkl mig själv) som läst mycket Skugge som framför ser sig krönikemaskinen Skugge som en idisslande kossa som tuggar länge och väl på gamla alster och sen presenterar dem i en annan form? Med krönikörjaget påslaget kommer de välkända, signifikanta Skuggeorden; pubbeungar, fucking this och fucking that, tuttar, lattemorsor, kattpiss och ränndreta. De klassiska krönikeämnena återkommer också. Har vi inte redan läst om ändlösa letanden efter barbiekammar? Har vi inte läst om innerstadsmammans kamp att få tillgång till tvättmaskin när allt är nerkräkt? Har vi inte hört om alla gubbs på Östermalm? Vi har läst om pissande katter, eviga rännor, idogt tandtrådsanvändande och sömnlöhet?

Åk till Christina på Sicilien och drick lite spumante-champagne. Det behövs lite nytt material honey. Men det är klart, for the german readers kanske allt ter sig som nytt?

Är abort hyllningsvärt? Använd kondom!

2006-05-16T13:17:00.000+02:00

Väldigt många svenska kvinnor gör abort och enligt statistik så kommer var tredje svensk kvinna ha gjort abort någon gång i sitt liv. Jag är för fri aborträtt. Den fria aborträtten är värd att stå upp för, speciellt som det finns mycket otäcka tankeströmmar från USA där abortfrågan är brännhet. De flesta saker (speciellt de dåliga) kommer hit från USA med otäck fart. Det handlar inte bara om vår svenska abortlagstiftning, utan om solidaritet till de miljontals kvinnor som varje år dör och skadas till följd av en illegal abort.

Jag skäms inte alls för att jag som sjuttonåring gjorde abort. Hade jag sagt ja till det livet hade jag dödat så mycket annat. Jag konstaterade ganska kallt att jag var gravid, bokade tid hos barnmorska som skickade mig vidare till operation - allt gjorde jag helt utan moraliska betänkligheter. Jag minns egentligen inte så mycket vad jag tänkte. Jag minns att jag kastade mig upp ur sängen den där morgonen aborten skulle ske och kräktes i toan. Jag var gravid och hormonerna spurtade ikapp i min kropp, men det jag minns mest var de där cowboybootsen i skallerormsskinn som tafatt, hundögt kom till uppvaket. Av pliktskyldighet. Underlivet var mörbultat, men han mörbultade mitt hjärta mer genom att dra.

Jag skäms inte och jag berättar utan omsvep. Men är det verkligen hedervärt att göra en abort? Är det något man ska vara så stolt över att man iklär sig en t-shirt med trycket "jag har också gjort abort"? Jag skäms inte alls för att jag gjorde abort. Inte ens att jag fått egna barn som jag håller mer kära än livet självt kan få mig att skämmas för eller ångra min abort.

Men självklart är det inget jag stoltserar med. Jag kan inte tycka det är hyllningsvärt att jag hamnade i den situationen, att jag blev gravid när jag inte var kapabel att ta hand om ett nytt liv.

Man ska inte se abort som en preventivmedelsmetod. "Det är väl ingen som gör?" tänker du. Men jo, alla de som har oskyddat sex utan att vilja ha barn gör faktiskt det. Jag gjorde det. Jag visste exakt vad som kunde hända när jag hade sex med killen i de där coola bootsen. Jag har sedan jag var 10 år vetat hur barn blir till och sedan jag var 13 har jag också vetat hur man skyddar sig. Att tänka "det händer inte mig/oss" betyder att vi faktiskt såg abort som en godkänd sista utväg.

Jag står gärna upp för aborträtten. Jag står gärna upp för att avdramatisera och avstigmatisera kvinnors val att göra abort. Men jag ställer inte upp på någon avmoralisering där aborterna ökar ännu mer för att vi hellre trycker t-shirtar med "jag har också gjort abort" än "använd kondom".

Hedra Bobby - låt då bli att slå mynt av hans olycka.

2006-05-16T12:59:00.000+02:00

Jag är riktigt trött på alla kändisar som gråtmilda står och har sms'at en ros till Bobbys minne. Varför gör dom det? Det handlar ju knappast om att de vet något om hur jävligt en del svenska barn har det, det handlar inte om att de vet att en del föräldrar har svårt med föräldrarollen och det sociala livet, det handlar inte om något äkta engagemang, det handlar bara om att få synas och plocka lite kredd. Så billigt och så äckligt, men det är så den här fina symbiosen mellan b-kändisarna och kvällstidningarna fungerar.

Men Bobby vinner ingenting på att Kikki Danielsson säger "Det får aldrig hända igen" eller att Carola säger: "Vi måste stödja utsatta barn". Det betyder ingenting, det är tomma ord.

Det är ett barn som har dött, snälla låt Bobby vila i frid!

"Hedra Bobby" - låt då bli att slå mynt av hans olycka.

Du är så jäkla bra Katrine Kielos

2006-05-16T11:39:00.000+02:00

Läs Katrines underbara, klockrena och sylvassa blogg. Jag försökte skriva något liknande för någon vecka sen, fick inte till det lika bra.

Timbro är så skämmiga! Liberalismens fana börjar fläckas av allt mer klet, mohammedteckningar, fri sexhandel och frånvarande pappor för att nämna några.

Det börjar vara jäkligt skämmigt att rösta blått numera. Är det ok att villkora sin röst "Ni får bara min röst om Birgitta Ohlsson får NÅT att säga till om"? Ska Freddan ta bort pappamånderna och införa "jämställdhetsbonus", ska den som är ansvarig för jämställdhet vara antifeminist, ska CUF säga nej till individuell föräldraförsäkring, ska KD få fortsätta sitt korståg att göra inskränkningar i kvinnans rätt till fri abort så vete faan om jag inte ska rösta på F! istället.

P.S Hittade sent omsider en underbar ledare i DN

Att föda med eller utan smärtlindring

2006-05-12T12:41:00.000+02:00

Brittiska barnmorskor tycker kvinnor ska föda utan smärtlindring under förevändningen att det är naturligt, så har kvinnor gjort i alla tidsepoker och kroppen och barnet mår bäst av utsättas för den smärtan en naturlig förlossning innebär, endorfiner och hormoner kickas igång på ett helt annat (gynnsamt) sätt.

Det är naturligt att föda barn med smärta, men det är också naturligt att försöka värja sig mot smärtan.

Vad tror du? Är det bäst för mamma och barn att förlossningen är smärtsam?

Vilken nytta gör reklamen?

2006-05-12T00:24:00.000+02:00

Igår hörde jag på radion att SL ska satsa på att öka intäkterna för reklam, dvs det ska bli mer reklam och reklam på fler sätt i tunnelbanan, på bussar och pendeltåg. En av anledningarna som man angav var att resenärerna i enkätundersökningar sagt att reklamen uppskattas och gör nytta. Jag brukar inte så ofta titta på reklamen när jag åker t-bana eller så, jag sitter (som vanligt) med näsan i en bok. Men idag hade jag glömt boken och hade inte mycket annat än reklamen att läsa.

Jag undrar om det är samma reklam som majoriteten av SL's resenärer uppskattar och tycker är nyttig. Jag ser reklam för att lasra sig till bättre syn, mindre generande hårväxt, mer huvudhår. Jag ser reklam för en olika utbildningar och ideliga vittnesmål om deras effektivitet. Jag ser reklam för att gå ner i vikt och skicka pengar hem till familjen*.

Ingen av de annonser jag såg under min 41 minuter (enligt SL.se) långa resa kändes nyttiga eller värdefulla för mig. Enda värdet jag kan se är att de ger en ett legitimt skäl att stirra bort, tänka sig bort när man står och trängs med näsan farligt nära nåns svettiga armhåla.

Du som åker med SL, tycker du verkligen att reklamen gör nytta och är värdefull?

*ytterst könsstereotyp med en pappa (i överläge) och en mamma och barn i hemmamiljö (i underläge) - sloganen är nåt i stil med "för att visa min omtanke". jag har flera gånger funderat på att anmäla annonsen nånstans, men vart? DO?

Mormor lever vidare

2006-05-11T14:25:00.000+02:00

Förutom alla underbara minnen av min mormor som lagrats i hjärnan har hon efterlämnat en massa spår överallt i mitt hem och mitt liv. Hon har till exempel sett till att jag har silverbestick, kaffeservis, matporslin, kristallglas, linnedukar, servettringar och alla de där grejerna som man "ska" ha. Allt är komplett. När jag var liten tyckte jag det var såå trist att få de där avlånga paketen från Guldfynd. Enda spänningen låg i att gissa om det var en gaffel, sked eller kniv. Såklart är jag väldigt tacksam nu. Varje jag dricker kaffe påminns jag. Varje gång jag dukar med silverbesticken minns jag. Jag minns jularna när jag var liten och fick alla dessa silverskedar - en för varje år. Jag minns de där gångerna vi gick runt i stan för att välja ut den allra finaste kaffeservisen att börja samla på. Jag minns också hur mormor på senare år satt och mös i vårt hus omgärdad av alla sakerna som hon genom åren gett mig.

För två år sedan såg min mormor ett teveprogram från en magnoliaträdgård (eller park) nere i Skåne. Magnolior är rätt häftiga växter, de blommar på bar kvist med stora magnifika blommor och de fanns här på jorden för 20 miljoner år sedan, långt före både gräset, bina och människan. Mormor bestämde sig genast för att en sån ville hon ge mig. Sagt och gjort. Jag blev skickad till Zetas Trädgård för att välja ut en magnolia. I samråd med dottern valdes en ljusrosa variant. Förra året blommade den inte alls, men man såg att den trivdes för bladen blev många och gröna.

I år blommar den. Varje dag nu de senaste dagarna har en ny blomma vecklats ut. Varje dag ler jag och minns.

Saker som stör

2006-05-09T23:36:00.000+02:00

Visst, man kan vara elak och dissa tre kändisar. Alla vet redan att de vi älskar att hata är Robert Wells, Tomas Ledin, Magnus Uggla, Per Gessle, Mat-Tina, Leif "Loket" Olsson, Roger Pontare och Ernst Kirschsteiger. Dissa nån som gör verklig skada istället; Kungen, Arne Weise eller Bingo Rimér. Eller nån sån där självklar hedersknyffel; Zlatan, Ulf Lundell eller Henrik Schyffert. Dissa nån av dom så ska jag skratta. Rått.

Tillsvidare tänkte jag dryfta en sak som verkligen stör mig, som jag tänker på och som upptar mycket av min tankeverksamhet (smashläge).

Mammor och pappor som skiljer sig. Ja, jag tycker faan att man måste kämpa lite. Samtidigt tycker jag att alla kvinnor som tvingas leva uppoffrande, hugade och i mannens skugga genast ska resa sig, skrapa bort babykräkset och det söndersmulade självförtroendet och gå. Glöm inte ungarna bara - de är det bästa du har. Jag tycker också att barn har rätt att växa upp i ett kärleksfullt hem, där kärlek inte bara spirar mellan mammor och barn utan mellan mamma och pappa. Men jag tycker faktiskt att man måste glöda lite extra för barnens skull, inte ge upp så lätt. Inte ha för stora förväntningar på kombon barn och självförverkligande.

Det här ämnet stör mig. Inte bara ämnet i sig utan det faktum att min logik inte räcker till. Det finns ingen logik att följa.

Faran med att använda sitt eget liv som måttstock

2006-05-08T11:03:00.000+02:00

Linda Skugge verkar ju ha tappat allt, eller så hade hon inget från början. Jo, nångång runt 98 och 99 hade hon något, ett driv och en övertygelse. Nu har hon ju avsagt sig feministepitetet, för det gynnade inte karriären. Bah, det är så dumt att man inte kan kommentera det med mer än att man är inskränkt om man tror att man väljer att vara feminist som en karriärsstrategi. Att kalla sig feminist är egentligen inget val.

Men, utan feministfanan, har Skugge inget att säga. Hon tror att hon vet hur mammor är, alla mammor hotar och mutar. Vidare är mammor dålig arbetskraft, är de inte sjuka eller vabbandes jämt så mutar de eller säger pinsamma saker. Hon tror hon vet hur pojkar respektive flickor är, pojkar är vilda av testosteron medan flickor leker omvårdande och pyssligt.

Jag jobbar mer och effektivare nu än när jag var barnlös. Jag har fått ett perspektiv på livet med barn, jobbet är ingen lek, det är blodigt allvar. Jag måste jobba för att försörja mig och mina barn. Jag håller givetvis inte på och mutar, ljuger eller hotar mina chefer, kunder eller medarbetare. Jag gör inte bort mig och hasplar ur mig nåt "Gnotte ett, Gnotte två", bara för att jag är trött. Jag tror inte det gör mig unik.

Det är en kamp att uppfostra mina två barn (olika kön) till egna individer, fria från gamla tiders syn på manligt och kvinnligt. TV, reklam och dagiskompisar trycker på. Jag i egenskap av förälder är den enda som står där och håller för öronen på mina barn när "sudda sudda bort din sura min" spelas i stereon. Jag är den enda som censurerar barnböckerna så att det lika ofta är mamman som pappan som pratar i mobiltelefon, kör bilen eller jobbar som polis och att det finns män som kan micra bullar, natta småsyskon och steka pannkakor. Jag är den enda som gång efter annan måste ta diskussionen om varför jag inte tycker att det är nån bra idé att ge bort svärd eller pangare i present på barnkalas. Jag är den enda som berättar för mina barn att Barbie och hennes gelikar på annonsplats är anatomiska anomalier. Jag måste kämpa för att inte stenhårt valla in dem i roller jag vill bekämpa.

Jag äcklas, inte bara av den inskränkta människosynen, men på hur hon tar sitt eget liv som måttstock för hur andras liv ÄR.

Kära Linda Skugge, de flesta lever inte ett liv som du gör, de flesta barn är inte kräksjuka varannan vecka, de flesta mammor är bra arbetskraft som inte ljuger eller klappar ihop av trötthet, de flesta pojkar är inte helvilda liksom de flesta flickor inte pysslar hela dagarna, de flesta mammor och pappor vill att deras barn ska få prova på allt vad livet erbjuder. Om något av mina barn satt och pysslade hela dagarna skulle jag genast ta dem till BUP. Friska barn leker, stojar, skitar ner sig och är påfrestande.

P.S Släng ut Gnottespelet - det verkar inte riktigt sunt. Vaddå "Gnotte ett, Gnotte två" Det kan ju inte ens vara meningsfullt för ett barn?

Hade Bobby tur?

2006-05-02T20:01:00.000+02:00

Jag tror att sadister som Bobbys styvfar och mamma går igång på att se andra skriva om vad de har gjort för perverterade saker. Därför tänker jag inte skriva det som står i kvällstidningarna och som är så djupt omänskligt att jag mår illa.

Ett oskyldigt och värnlöst barn har torterats tills döds, lämnats att dö och sedan blivit sänkt till botten av en sjö. Men med tanke på styvpappans historik och den tortyr Bobby utsatts för under hösten 2005 så undrar jag om Bobby ändå inte hade tur. Det verkar ju inte funnit några hämningar alls hos de där föräldrarna - inget hade kunnat få slut på den plåga och förnedring som Bobby upplevde de sista månaderna i livet. Att Bobby dog förkortade hans lidande. Han hade kunnat vara fast i helvetet än.

Virtanen startar betalblogg!

2006-04-26T20:45:00.000+02:00

Så här står det: "Om kärleken som aldrig blir av (lika lite som rökstoppet). Om musiken, årstiderna och städerna jag lever för. Det kommer bli bilder, hångel och en och annan brakskit."

Kommentarerna lät inte vänta på sig:

"Shit vad coolt! Du är briljant mannen..."

"Du kommer känna lådvis med stålar."

"Vilken känsla för tajming den snubben har!"

"Jag betalar gladeligen för dina navelskådningar, du har alltid rätt!"

Nej, det är inte sant.

Virtanen ska inte starta betalblogg, men ni inser ju själva att det är precis såna kommentarer han skulle ha fått om han startar en betalblogg (hoppas han gör det). Kom inte och säg nåt annat.

När Linda Skugge startar betalblogg kan man läsa i kommentarer (här och här):

"Jag betalar gärna 69 spän om hon skriver om sina hemorrojder och om hur hon lyckas skriva utan att, enligt egen utsago, inte tänka och reflektera."

"Trist att det också visar hur girig hon är, det är en sida som inte är så angenäm."

"Om det så hade varit den sista texten i universum, hade jag inte betalt 1 cent för Linda Skugges förvirrade tankar."

"Linda Skugge är en vidrig människa som är så otroligt sanslöst jävla överskattad."

"Att någon ens av misstag tagit i henne med tång och därmed körde in en bulle i ugnen är inget mer än ÅRETS SPYKRÅKA."

Jag kan inte annat än göra denna analys:

1. Kvinnor får inte tjäna pengar. Kvinnor är giriga om de tar 69 kronor för ett arbete som kommer pågå under 4 månader. Kvinnor ska vara gratis. Eller så ska man ha betalt för att läsa dem.

2. Det är ok att kalla en namngiven kvinna vidrig och hennes barn för misstag utan att en enda medmänniska uppmärksammar det eller rapporterar det till nån som kan ta sitt ansvar. Kommentaren har legat där nu i nästan 6 timmar, tveksam till om liknande skulle ha hänt en man.

3. Att skriva om livets finaste gåva - att vänta barn är inte intressant. Och att det även kommer vara en trädgårdsblogg "ser" folk (jag gissar att det är gubbs både på Resumé och SVD) inte. Det är roligare att skriva "hemorrojder" än "maskkompost" fast båda säkert är lika otrevliga.

Jag mår illa. Riktigt illa.

Sorry Skugge - det verkar inte som att du blir av med dina not so pleasant followers (för de följer ju henne, de poppar upp ÖVERALLT där det skrivs om henne) trots att du kastat av dig det röda feministskynket.

Ja, mera sånt här!

2006-04-26T13:19:00.000+02:00

"Fotbollsprofilen" Peter Antoine tycker att vi ska införa lagliga bordeller i Sverige. Så att blyga killar kan gå på horhus i stället för att våldta. Bättre att offra några baltiska småtjejor än fina svenska flickor. Peter har stenhårt gått på myten om den lyckliga horan. "Prostituerade är lyckliga" säger han och menar att de tjänar mycket pengar och "har stora bilar".

Jag tror säkert att det finns enstaka prostituerade som inte lider och förnedras hela tiden - som kanske till och med känner sig lyckliga. Men jag tror inte det finns speciellt många horor som valt sina yrken under lyckliga omständigheter. Jag är säker på att väldigt få torskar rekommenderar sina döttrar att bli horor.

Snälla kan inte alla gubbs inom fotbollen och hockeyn säga så här galna saker. Det vore så bra, de framstår som så inskränkta och inhumana att uppstädningen inom hockeyn och fotbollen skulle komma DIREKT om politiker och media fick upp ögonen att den här vidriga människosynen frodas på det här sättet inom fotbolls- och hockeykulturen.

"fotbollen och hockeyn ett sjukt reservat i svenskt samhällsliv"

2006-04-25T22:55:00.000+02:00

Det är inte ofta jag läser de rosa sidorna på aftonbladet, men här är Lasse Anrell något viktigt på spåret.

Njutelse och vrede

2006-04-25T22:05:00.000+02:00

Njutelse och vrede var de ord som Christina Herrström vävde sin senaste bok "Den hungriga prinsessan" av. Den är så upplyftande, så klarsynt, så träffsäker, rolig och helgenombra! En riktig eye opener.

Det allra bästa med den är att den klarsynt behandlar allt det där geggiga i alla fall jag har i huvudet om hur kvinnor har det i Sverige idag. Det är så mycket som är fel när man väl börjar nysta. Det är kvinnor som lämnas av sina män och lämnas på bar backe, det är kvinnor som lever under hot att bli lämnade för en yngre kvinna, det är kvinnor som mästras med hånleenden, hot och hårda ord, kvinnor som tvingas abortera, det är barn som mår dåligt av alla nakna kvinnokroppar i vårt offentliga rum, det är känslomässigt handikappade män som lägger ansvaret för sitt eget välbefinnande hos kvinnor. Det handlar om sexism och porr, men också en stor portion förälskelse, hopp och erotik.

Du måste läsa. Njutelse i varje stavelse.

P.S "Njutelse" är inget riktigt ord utan ett ord som författarinnan själv hittat på. Det rymmer mer än det mer riktiga ordet "njuta".

Bloggproffs

2006-04-25T22:02:00.000+02:00

Linda Skugge gör betalblogg!

Spännande experiment

Vad finns det för argument för att Sverige ska spela VM i Tyskland?

2006-04-25T09:15:00.000+02:00

Jag mår illa när jag tänker på alla de kvinnor och barn som dagligen luras, misshandlas, våldtas och förnedras i vår tids slavhandel. Om möjligt blir man ännu mer illamående när man försöker diskutera vad de som förtrycker och utnyttjar kan göra åt det. Att bojkotta VM i Tyskland vore så enkelt och skulle ha ett sånt genomslag - att det ter sig helt galet att förlöjliga ett sånt förslag.

Helt briljant svar på DN Debatt från JämO Claes Borgström. Några citat:

Människohandel kränker universella mänskliga rättigheter som rätten till liv och frihet samt rätten till frihet från slaveri i alla dess former. Människohandel med barn kränker barnets rätt att växa upp i en trygg omgivning och rätten att undgå alla former av övergrepp och exploatering. Man kan inte isolera människohandeln i Tyskland från den som sker i Sverige.

Sexuella trakasserier och människohandel är två fenomen som befinner sig i var sin ände på samma skala, den som ger uttryck för en maktordning som säger att män ska vara överordnade kvinnor, vilket i förlängningen betyder att män ska ha rätt till kvinnors kroppar.

Jag tror att få män i Sverige medvetet går och känner sig förmer än alla kvinnor de möter och jag är övertygad om att praktiskt taget alla män tar avstånd från människohandel. Men djupt rotade strukturer styr vårt sätt att tänka och känna.

Vilken bok ska jag köpa?

2006-04-21T10:04:00.000+02:00

Hela högen med pocketböcker är nu slutlästa och det är dags att beställa nya. Har bara några kapitel kvar av Christina Herrströms Den hungriga prinsessan som är så bra att jag verkligen vill läsa låångsamt och suga på den starka karamellen länge.

Hjälp mig nu att välja genom att rangordna dessa böcker i den ordning du tycker de verkar vara intressanta:

Caipirinha med döden av Marie Ernestam

Allt är upplyst av Jonathan Safran Foer

Montecore - en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri

Vad jag älskade av Siri Hustvedt

Det är 1988 och har just börjat snöa av Sigge Eklund

Det ska bli mig ett sant nöje att döda dig av Magdalena Graaf

Lagt kort av Joan Didion

Tillbaka i gängorna

2006-04-20T10:49:00.000+02:00

Påsken har firats på annan ort - vi har varit hemma hos exilmamman och bott i deras rosa slott i norra Italien.

Vi har mest latat oss och sett oss omkring minimalt. Massa god mat, prosecco och kaffe. Lite shopping, lite sightseeing. Men ingen stress. Inte ens att flyga ensam med barnen, köra hyrbil från flygplatsen genom vägtullar och hitta rätt gav något utslag på stressmätaren.

Igår var vi tillbaka till en fulländad svensk vår, solen sken, medan vårlökarna spirade och fåglarna kvillrade galet.

Det kändes som ett helt nytt kapitel börjat. Ingen stress och mindre mörker.

Idag var allt som vanligt. För lite sömn, för mycket jobb, stress till dagis och snöblandat regn innanför kragen.

Nu fortsätter jag kalla mig feminist!

2006-04-10T20:48:00.000+02:00

Jag är senfärdig feminist. Inte förrän jag fick barn som började på dagis och jag stenhårt ramlade in i de gamla könsroller med mamma som den första föräldern insåg jag hur fel vi tänkt och gjort.

Jag läste Nina Björks Under det rosa täcket. Jag läste Fittstim och igenkänningen var hög. Jag tog del av statistik om mäns våld mot kvinnor (och män), löneutveckling, pensionsavsättningar och fann en massa orättvisa enbart härledd till kön. Jag blev arg, men också väldigt målmedeveten.

Jag blev feminist och många är de gånger jag velat ta av mig de där glasögonen som inte bara öppnar upp utan också gör tillvaron rätt jobbig att hantera ibland.

Jag ifrågasatte varför förskolan inte har jämställdhetsplaner och blev bemött med suckar och "jamen, flickor och pojkar ÄR ju olika".
Jag ifrågasatte varför jag som har en utbildning tjänar mindre än min man som inte har nån utbildning.
Jag ifrågasatte hur det kommer sig att flickor presterar bättre än pojkar i skolan trots att pojkarna får fler mer uppmärksamhet och har lägre krav.
Jag ifrågasatte varför män gör mindre hushållsarbete än sin kvinna - trots att båda jobbar heltid.
Jag ifrågasatte varför så få pappor tar ut föräldraledighet.
Jag ifrågasatte varför min 5åriga dotter ska ha tryck på byxbaken där det står "eat me" medan min son ska ha en spindelmannentröja med "kabom!" tryckt i yviga bokstäver.
Jag ifrågasatte vems valfrihet en indivudualiserad föräldraförsäkring egentligen hotar.
Jag ifrågasatte varför en subventionering av hushållsnära tjänster skulle göra något för jämställdheten.

Jag ifrågasatte OCKSÅ varför män förutses vara våldsbenägna kåtmonster som ibland inte kan värja sig från sina lustar till kvinnokroppar. Jag ifrågasatte OCKSÅ varför en del män blir så känslomässigt handikappade att de i brist på känslomässiga ventiler tar sitt liv. Jag ifrågasatte OCKSÅ varför pojkar ses som "bråkiga" medan tjejer kivas och inte kan umgås annat än i par. Jag ifrågasatte OCKSÅ varför många myndigheter och institutioner ser en pappa som en andra förälder.

Jag ifrågasatte allt, och hamnade i oändliga diskussioner om varför jag kallar mig feminist istället för humanist, varför jag hatar män, varför jag vill tvinga familjer till sämre ekonomi, varför jag tycker män är djur, varför jag inte vill bejaka min kvinnlighet, varför män är skyldiga till att det ser ut som det gör.

Alla dessa (ibland tröttsamma) diskussioner gav bara mer övertygelse om varför jag är feminist. (och nej, jag tänker inte dra valsen om att jag visst älskar män, gärna har kjol, gillar smink, inte tänker hugga av manliga könsorgan...) Jag är feminist för att bekämpa de rådande könsrollsmönster och maktstrukturer som så orättvist gör våra livsval så snäva. Ingen annan -ism gör det.

Feminismen är nu, år 2006, inte en kvinnokamp. Den är en kamp för mäns och kvinnors lika rätt att vara sig själva och utifrån kompetens och intressen göra sina val.

Låt oss nu avsluta det här könskriget som egentligen aldrig startat (annat än i media) och inse att vi måste få män och kvinnor med på båten. Det finns defacto massor av diskriminerande strukturer i vårt samhälle. Att erkänna att strukturerna finns kräver inte att man hittar en skyldig att peka ut. Det kräver att man gör något åt dem.

När man väl satt på sig de feministiska glasögonen kan man inte ta av dem. Det är inte dags att ge upp. Det är dags att återta ordet feminist och fylla det med ett rättvist innehåll.

Det är du och Lars Ohly, Linda Skugge

2006-04-10T14:15:00.000+02:00

Linda Skugge: Nu slutar jag kalla mig feminist!

Skillnaden på trafficking och prostitution

2006-04-07T11:39:00.000+02:00

Den enkla versionen är att det inte finns nån skillnad.

Skillnaden mellan trafficking och prostitution är bara skillnaden i gradantal i helvetet. Du bränner dig oavsett om det är 175 eller 250 grader i ugnen. Din hand blir förstörd oavsett om det är kokande vatten eller kokande stål du stoppar den i. Du kommer förångas oavsett om du är 100 eller 1 mil från solen. Frågan är väl bara hur omfattande och fort skador uppstår.

Det finns inga "lyckliga och frivilliga" horor och uppriktigt talat blir jag förfärad och beklämd över att män och kvinnor idag verkligen tror på den gamla myten än.

Både prostitution och trafficking bygger på vem som har makt. Maktmedel kan vara hot, frihetsberövande, våld och pengar. Målet: tillgången på kroppar.

Brokeback Mountain

2006-04-07T10:56:00.000+02:00

Sent omsider har även jag sett filmen om bögarna på berget - Brokeback Mountain. Vilken fantastisk film, vilka fantastiska skådespelare och vilket fantastiskt foto. Man bli onekligen sugen på att åka till Wyoming. Brokeback Mountain är (tillsammans med t.ex Donnie Darko och Red Dragon) en film man önskar ha osedd för att ha allt det ljuvliga framför en.

Förutom all skam, smutskastning och allt smygeri verkar kärlek mellan två homosexuella personer te sig på samma sätt som kärlek mellan två heterosexuella diton. Det är förstulna blickar, behov av fysisk kontakt (även utan sexuella motiv), beundran och doser av svartsjuka. Jag gillar att filmen skildrar homokärleken som helt okonstlad och naturlig. Den omöjliga kärleken mellan de två cowboykillarna skildras inte på något annorlunda sätt än vad Shakespeare skildrade den omöjliga kärleken mellan Romeo och Julia.

Filmen börjar 1963 när mycket homofoba strömningar fanns och tilläts - inte bara i Wyoming utan säkert också i upplysta Sverige. Och ibland undrar jag om vi verkligen är så tillåtande och ödmjuka inför det som är mänskligt när det förekommer hatbrott mot homosexuella, lesbiska tjejer blir utkastade från krogen för de (enligt dem, själva) kysstes, pastorer får gorma kränkande tillmälen osv.

Därför är det extra roligt att läsa om att det även i den högst naturliga naturen finns "onaturligheter" och "misstag". Här är två andkillar som bara har ögon för varandra. Och för några veckor sedan kunde vi läsa om pingvinparet som fick adoptera en unge stället för att ruva på en sten.

att människor sover i pyjamas är mer mot naturen än homosexualitet

etologiprofessor Magnus Enquist citerad

Skrapar på ytan av det mesta

2006-04-07T00:06:00.000+02:00

Smickrande skulle man kunna kalla mig "allmänbildad", men rätt ofta känns det som att mycket av det jag kan och gör hela dagarna bara är skrap på ytan.

Jag kan fota mina barn så jag blir nöjd - men ingen av mina bilder kan mäta sig med nån av de här.

Jag kan skriva träffande texter - men aldrig bli en Linda Skugge.

Jag kan göra halvsnygga designjobb - men aldrig mäta mig med de på Berghs.

Jag är ok bra på att knacka kod - men nåt logiskt geni är jag knappast.

Jag har hyfsat bra koll på vad som händer på internet - men fattar fortfarande inte vad deli.cio.us gör.

Jag har ett skapligt hem - men är avundsjuk på de som platsar i Sköna Hem.

Jag är nog inte riktigt bra på nånting.

Jag tycker JämO gör helt rätt

2006-04-05T23:40:00.000+02:00

JämO Claes Borgström är en enastående JämO. Han tycker att Sverige som föregångarland vad gäller mänskliga rättigheter och jämställdhet ska bojkotta VM i fotboll där man redan nu vet att det kommer horas, lidas och slavas en hel del. Man pratar om att mellan 10.000 och 40.000 kvinnor kommer till Tyskland - bara för att hora. Hur många av dem som kommer dit av fri vilja kan man ju bara spekulera i. Ett är säkert, fler kvinnokroppar kommer säljas, förnedras och våldtas. För mäns höga nöje.

Jag har en stilla undran. Varför tolerar man att det finns män som har så dålig kvinnosyn att de köper kvinnokroppar? Varför handlar debatten om hårklyveriet mellan legalt "sexarbete" och trafficking? Oavsett om det är legalt eller illegalt så är det djupt omoraliskt och djupt omänskligt. Äckligt rent utsagt.

Och varför Lars-Åke Lagrell är detta enbart en politisk fråga? Män finns inte bara i politiska sammanhang, de finns i högsta grad i fotbollsvärlden. Män finns i alla sammanhang och påfallande ofta är det i sammanhang där män dominerar som det görs flest besök till horor och strippklubbar. Där män dominerar finns det ofta mest hyckleri och sämst kvinnosyn (ja, ni minns väl de tre gangbangande småbarnspapporna?).

Det vore riktigt riktigt coolt om någon ur hycklarnas led tog tag i hyckleriet med hororna och kvinnosynen.

Sluta hyckla, fotbollstorskar skriver Samtidigt hos Erik. Jag kan inte annat än nicka instämmande och fundera över varför jag ens skrev det här inlägget. Han har ju redan skrivit allt väsentligt.

Fashion report Manchester

2006-04-05T22:59:00.000+02:00

Manchester är ett shoppingmecka och eftersom det inte finns något annat intressant att bese (nga monument, inga eiffeltorn och inga "måste se" museum) så kunde man shoppa och fika med gott samvete.

Som vanligt blev det mest inköp till barnen. Två fina pyjamasar från GAP och sen lite kläder från Mars&Spencer. Stod länge och höll i en Buzz Lightyear-dräkt på Disney Store, men den hänger kvar (ångrar mig lite).

I skyltfönstren var det mycket 80-talsinspirerat. Det var ankellånga tajts, ballerinaskor och tvärrandigt. Det fanns mycket jag ville köpa, men till slut blev jag så förvirrad att det bara blev en Juicy Tube och ett par Converse. Fina va?

Har fåglarna slutat dö nu?

2006-04-04T22:11:00.000+02:00

När fågelinfluensan kom till Sverige ekade det ända till Brasilien där jag befann mig då. Sakta kröp det närmare och det dröjde inte länge förrän även storstaden hade sina rapporterade fall. Men nu är det helt tyst om döda svanar, viggar och tranor? Dör de utan att vi vet om det nu eller har de helt enkelt slutat dö?

Kanske det är så att mediasverige fått våldtäktsmän i fokus nu. Helt enkelt att döda fåglar säljer inte lika bra som förr?

Så här ska vi få slut på våldtäkterna

2006-04-04T16:50:00.000+02:00

genom att förmå unga tjejer att inte klä sig utmanande och genom att skärpa straffen – kan vi på allvar få slut på våldtäkterna.

Så skriver kristdemokraten Jakob E:son Söderbaum på sin blogg (ja år 2006) och verkar på allvar mena att det är en jättebra idé.

Det låter som en jättebra idé. Ja, så gör vi. Flickor/kvinnor får inte verka utmanande eller sexiga för då får de skylla sig själva när de kåta huliganmännen inte kan hejda sig.

Och glöm aldrig: de som bäst kan ”svalka männen” är de svala kvinnorna.

Hallå alla män, står ni ut med den här nidbilden av er själva som lallande kåtmonster enbart styrda av testosteron och djurinstinker? Kanske alla män är tickande bomber, potentiella våldtäktsmän allihop?

I denna ljuva våldtäktstid

2006-04-04T09:45:00.000+02:00

Tiderna är som de är. Så jag rekommenderar lite läsning. Nödvändig läsning. En del kallar den feministisk toklitteratur. Katarina Wennstam är hårdnackad fakta och lika lite toklitteratur som Kerouac eller Hemingway.

Aldrig har jag mått så illa av en bok. Likhet inför lagen - det tror vi på eller hur? Efter den här boken vet du att våldtagna tjejer inte behandlas värdigt utan våldtas och förnedras även av polisens förhörsledare, advokater, media och rättens nämndemän. Du vet hur killar, män och samhället i stort ser på tjejer med kortkort, string och kraftig sminkning. Du kommer önska att du inte visste det. Flickan och Skulden

Jag sitter på tåget hem. Tårar av vanmakt tränger sig upp. Det går inte att värja sig. Hur kan unga killar tycka det är sexigt att gangbanga en däckad tjej? (Det tycker dom inte, oftast kan de inte ens få upp den än mindre få utlösning.) Hur kan en helt vanlig familjefar sprida skräck i en hel stad? Vad finns i huvudet på en som kör upp en flaska hårspray i en flickas underliv? Hur kan 7 (eller fler) mer eller mindre för kvinnan okända män ostraffat ha sex med en kvinna som enligt uppskattningar har 2.28 promille alkohol i blodet? Varför tror killar att tjejer gillar att få sina underliv så mörbultade att spiralen hamnar på sned och det blöder ur både ändtarm och vagina?

Här är Wennstam något viktigt på spåren - varför utgår samhällets syn på våldtäkt från kvinnan? Varför handlar det om att kvinnan måste bevisa att hon INTE ville? Varför kan det inte handla om att männen måste bevisa ATT hon ville? Varför utgår inte våldtäktsproblematiken från gärningsmännen? Det är ju de som är sjuka, har en snedvriden kvinnosyn och som njuter av att plåga och förnedra kvinnor.

Finns det hopp om manligheten? Jag vet inte.
En riktig våldtäktsman

Gåshud

2006-03-31T23:53:00.000+02:00

Det var. Helt fantastiskt. Hela jag höll på att gå i bitar när Martin sjöng Shake the disease.

Bilden tagen vid Depeche Modes spelning på MEN arena i Manchester 30 mars 2006.

Disappointed!

2006-03-29T21:57:00.000+02:00

(ja, det ska sägas med det där tonfallet som bara Ford Fairlane kan få till)

Men hur som helst. Jag har läst en bok som var så bra, så välskriven, så gripande och så spännande med ett slut som var så oavslutat att allt det sköna man upplevt ända fram till sista sidan försvann. Istället lämnas jag med en trevande insikt om att jag kanske inte fattar för jag är för dum. Hade Henke försvunnit frivilligt? Vart, till UTAN under Stockholms gator? Ner i sughålet vid den där arga bonden? In i den trånga gången i muren nere vid bäcken i barndomsstaden? Vad gjorde han där bland granarna? Hade han varit i Vansbro? Fanns ledtrådarna där? Eller visste man hela tiden att man aldrig skulle få veta?

Så ska du läsa "Försvinnarna" av Jerker Virdborg läs alla sidor utom den sista - skriv sen ett eget bättre slut och skicka det till mig så ska jag läsa.

Ja, jag efterlyser alltså det riktiga slutet i boken "Försvinnarna".

Vårtecken

2006-03-27T23:20:00.000+02:00

Fåglarna sjunger som besatta, och om nu inte galen fågelsång är ett första tecken på fägelinfluensa så tror jag fåglarna längtar efter vår lika mycket som jag. Igår var det solvarmt och takdropp - idag våtkallt omslag igen. Suck.

Men våren är på väg, årets nya glassar har kommit och ska testas.

Vilken som blir min favorit i år vet jag inte. 1975 var min favorit i alla fall päronsplitt.

Det finns hopp för svensk film

2006-03-24T12:15:00.000+01:00

Cissi Elwin blir Svenska Filminstitutets nya VD.

För den breda allmänheten är Cissi Elwin mest känd från sin karriär inom Sveriges Television som programledare och reporter. I många år ledde hon ungdomsprogrammet Bullen tillsammans med Martin Timell. Inom Sveriges Television arbetade Cissi Elwin också under många år som producent och under åren 2000 till 2006 jobbade hon som chefredaktör för Sveriges största veckotidning, Ica-kuriren. Under hennes år genomgick tidningen en genomgripande förändring och modernisering och idag är en av Sveriges mest lönsamma veckotidningar.

Cissi Elwin är född 1965 och bosatt i Stockholm. Hon har vunnit en mängd priser under sin TV-karriär, bland annat som årets kvinnliga svenska TV-personlighet. Cissi tilldelades år 2005 utmärkelsen Årets unga chef och har sen dess föreläst om chefsfrågor och lett evenemang som till exempel Stora chefsdagen.

Nu kan gubbskådisarna fortsätta slå varandra blodiga, utanför löpsedlarna.

Fruktat samtal

2006-03-24T11:29:00.000+01:00

Häromdagen när jag satt i väntrummet hos Folktandvården ringde det på min telefon. Det ringer sällan och alltid när det ringer oväntat (dvs typ varenda gång :) så går min kropp in i beredskapsläge. Vem har nu dött? Hur illa skadad är hon? Hur länge har han varit försvunnen?

Nu när det ringde hos folktandvården såg jag direkt att det var ett samtal från förskolan. De mest fruktade samtalen. Jag svarade darrande och hör Birgittas otroligt lugna och metodiska röst.

Birgitta: "Hej, det är Birgitta från förskolan"
Jag: (jaja, kom till saken..!) "Hej"
Birgitta: "Sitter du i bilen, kan du köra åt sidan i så fall?"
Jag: (ånej! varför ska jag köra till kanten? nu är det nåt allvarligt.) "Nej, jag sitter och väntar på..."
Birgitta: "Jag frågar för att det kanske inte är så lämpligt att köra bil och..."
Jag: (vad kan ha hänt?!, har F ramlat? kräkits? säg nåt!) "Jag är inte i bilen."
Birgitta: "OK, vad bra. Jo, det var ju så att - vänta nu kommer kaffet"
Jag: (mitt barn har antagligen fått en vass pinne rakt genom magen, ramlat från taket, slagit ur alla tänderna och hon bryr sig om kaffe!)
Birgitta: "...vi pratade ju om semestern"
Jag: (är hon helt sjuk, varför prata om sommarsemestern när mitt barn just har dött!?) "Jaha, just det. Är det ok vecka 29?"
Birgitta: "Ja, det går så bra så."
Jag: (mina barn lever fan vad jag är lycklig och jäklars vilket bra dagis vi har) "OK, vad bra."

* Birgitta heter egentligen något annat. Allt annat är sant.

Boys will be boys?

2006-03-23T23:34:00.000+01:00

Är inte det här höjden av parodi? Vuxna män eller småungar i sandlådan?

Dramatens chef Staffan Valdemar Holm säger att "sprit och smockan är en del av svensk kultur".

Men jag håller med Lars Lindström och menar att "sprit och smockan nog snarare är en del av svensk MANLIG kultur".

Genialiska IKEA

2006-03-23T14:55:00.000+01:00

Vi har nytt kontor och svängarna till IKEA blir många. Gång på gång slår det mig att det är väldigt mycket föräldrar (mest mammor) med barn där.

De verkar ha jättetrevligt och jag förstår dem. Det finns bra möjlighet att shoppa det mesta och sen kan de lugnt softa i restaurangen eller kafeterian. De kan sitta och bre ut sig över flera bord och ungarna kladdar och skriker, men ingen snorkig tant (eller farbror) ser sura ut. Istället bara ler folk och tycker det är gulligt. Maten är billig, det finns gott om plats för barnvagnarna och massor av billiga leksaker att "muta" barnen med.

IKEA är genialiskt och bra för föräldrar och barn. Allt är uträknat och jag undrar om det inte är IKEA-lobbyn som sett till att de flesta kommuner har stängt eller dragit ner kraftigt på öppna förskolan.

Snobbig video

2006-03-22T13:44:00.000+01:00

Sonen är hostig så för att kanske mota Olle i grind får han vara hemma idag. Videospelarn får bli barnvakt då sonen helt plötsligt regraderat till en tvåårings nivå och vill se Molly Mus som vi bara har på VHS.

Men videon strejkar. Helt oresonlig är den, bandet måste rengöras och hela apparaten låser sig tills man tagit ut bandet som måste rengöras.

Hade man kunnat föra en dialog med videon hade det kunnat låta så här:
Videon: Dr Clean säger att bandet måste rengöras.

Jag: Jag vet att bandet är rispigt och så, men det spelar ingen roll att det blir kass bild och kasst ljud - för det är bara Molly Mus.

Videon: Det spelar ingen roll, jag kan inte spela upp ett band som Dr Clean säger måste rengöras.

Jag: Ditt jobb är att spela upp videofilmer. Snälla?

Videon: Det går inte. Kolla i manualen sid 45 för instruktioner.

Jag: Vem är det som är bossen? Du eller jag?

Videon: Eh, jag ser du väl?

Jag: Gah! Spela upp bandet nu, annars åker du ut!

Videon: Jag darrar av skräck...

Jag: Jävla snobbvideo!

Jag till sonen: Du får kolla på nån DVD-film istället.

När alla dagar blir tillräckligt vackra för att dö

2006-03-21T20:45:00.000+01:00

Jag har läst en gripande och fängslande roman. Den bygger på en sann historia och berättas av huvudpersonen (Jeanett Lindblad) själv. Boken heter En tillräckligt vacker dag för att dö och handlar om en ung blond svenska som finner sin lycka i ett land på andra sidan jorden - Brasilien. Hon får barn och träffar sitt livs kärlek och sitt livs plågoande i Carlos som dealar kokain. I början upplever de båda en vansinnigt stark och omtumlande kärleksaffär, men den utvecklas snart till ett helvete då Carlos är aggressiv, våldsam och hotfull. Jeanette stannar ändå, till en början av kärlek och till slut på grund av rädsla för vad han kommer göra med henne, hennes barn och alla hennes vänner.

Det är en hemsk historia som förutom att försöka förklara vad som händer med en människa som utsätts för så mycket och långvarig misshandel också ger en god inblick i det brasilianska samhället med korrumperade poliser, extrem fattigdom, hög kriminalitet och en vidrig kvinnosyn (och människosyn) men också mycket äkta glädje och kärlek.

Jag läste den här boken mest för att den utspelar sig i Brasilien där jag nyss själv bevittnat hur folk lever i dessa favelas (kåkstäder) under vidriga förhållanden men där mycket av det vardagliga livet går ut så mycket på att ha roligt och umgås.

Jag måste säga att själva berättelsen om misshandeln, våldet och hoten förvisso är gripande, men samtidigt väldigt svår att förstå. Kanske går det inte att förstå varför man som stark, svensk tjej skulle fortsätta leva med en man som slår en, förödmjukar en, är livsfarlig för ens barn och tillslut och försöker döda en - om man inte varit i en liknande situation? Den största behållningen är dock de många beskrivningarna av det brasilinska samhället, människorna och kulturen.

Gulliga pingviner

2006-03-17T13:27:00.000+01:00

Pingviner är gulliga och de ser alltid ut att ha så roligt. Tänk att ägna hela dagarna åt att åka iskana på mage, flaxa under vatten och bo tillsammans i jättestora kollektiv! Det måste vara helt fantastiskt att vara pingvin, om man bortser från det faktumet att en del av dem under vintern (flera månader) står ut med 50-60 minusgrader, snålblåst och dessutom kånkar runt på ett ägg på fötterna.

I filmen Madagaskar är pingvinerna från det här zoo'et på Manhattan riktigt listiga och illvilliga. I verkligheten verkar zoo'ets pingviner inte vara så rymningsbenägna. Det kan man ju förstå när man till och med låter gaypingvinerna få bli föräldrar. Tänk vilken syn det måste ha varit att se dem ruva på en sten. Och kanske är det bara i världens homohuvudstad som en sån här sak ens ses? Jag tror att ett liknande beteende på ett annat zoo setts som ett onormalt, onaturligt beteende.

Det blir ju bara sjukare och sjukare

2006-03-17T09:37:00.000+01:00

Ett par letar efter villa i stockholm. Mannen nekas banklån, det blir tjafs och kvinnan dödas. Sen styckar mannen kroppen till sina barns mamma med en såg han köpt på rea, lägger allt på en pulka och försöker göra sig av med delarna genom att dumpa dem i en uppborrad vak på mitten av en sjö. Hur sjuk i huvet får man bli?

"Vad annat skulle jag kunna göra?" lär han ha sagt i förhör. Eh?

Hudchock

2006-03-17T08:31:00.000+01:00

Att komma hem till ett kallt och torrt Sverige efter 2 veckor i värme och fuktighet var ingen hit. Jag hade inte en enda bad hair day i Brasilien - här hemma börjar det likna svinto trots att topparna är nyklippta. Händerna är så torra att de knastrar och naglarna går av hela tiden.

Måtte det bli vår och sommar snart. En helg till med vinter, sen är jag färdig.

Konstig känsla (jag mötte Lassie)

2006-03-14T13:53:00.000+01:00

Jag sitter och lyssnar på nedladdade podcastar av P3 Dokumentär. I morse lyssnade jag igenom programmet om BT Kemi och direkt efter det hörde jag om Estoniakatastrofen, och innan dess har jag även lyssnat på program om Catrine da Costa och Mordet på Olof Palme. Det är intressant att höra mer om bakgrund, mediarapportering och uttalanden från politiker från den aktuella tiden. Med ens kommer man ihåg Ines Uusman, de där utdragen från SOS Alarms bandupptagningar och Ingvar Carlssons säregna röst.

Efter all den historiska genomgången blev riktigt konstigt att sitta vid Ingvar Carlssons grannbord nu på lunchen - bara minuter efter att jag hört hans röst via min iPod. Jag kan intyga att hans röst är lika säregen som den låter i radio.

Anders Borg (m) kommer ut

2006-03-13T11:35:00.000+01:00

Äntligen har moderaterna insett vikten av jämställdhetsfrågorna. Chefsekonomen Anders Borg kommer ut och berättar varför han är feminist. Kan inte han ta Kristina Alvendals position som talesman för jämställdhetsfrågor inom partiet? Snälla, kan inte den posten besättas med någon som är feminist och som faktiskt ser att det finns maktstrukturer som missgynnar kvinnor?

Jag har röstat på samma parti alla de gånger jag haft förmånen att rösta. Det har aldrig känts svårare att veta att man röstar på rätt parti. Minst dåliga handlar det snarare om...

En dag ur mitt liv

2006-03-10T10:55:00.000+01:00

Hinner jag mycket? Jag tycker mest jag flänger runt som ett skållat troll, hinner sällan lägga manken till eller göra något så färdigt som jag vill.

7.00 Vaknar, duschar, klär på två barn, borstar hår och tänder på dem och flätar hår. Krånglar på dem kläder och så iväg till förskolan.
8.11 Väntar på tåget.
8.15 Klistrar på frimärken till vykort som jag aldrig hittade brasilianska frimärken till.
8.20 Läser 2 sidor ur "Den amerikanska flickan".
8.40-14.00 På jobbet (ett kapitel för sig)
15.00 På tåget på väg hem, läser 3 sidor ur boken, pratar i telefon med mamma.
15.10Hämtar barn på dagis. En kompis följer med hem.
15.20Sätter igång barnen i lek, plockar ur disken, öppnar post (f till nefrologen snart igen), beställer klipptid för mig och dotter, funderar över en spännande jobbgrej.
16.00 Börjar laga mat. Ska prova något nytt idag. Plejcavisjka (+kolla upp stavning).
17.30Efter att barnen haft tekalas (och hämtat alla äggkopparna, kånkat runt småbrod och letat gosedjur för att fylla hela kalasbordet) äter de juggeburgare (lättare stavning) med god aptit.
18.00Bolibompa börjar. Skummar mejlskörden. Det är lugnt, men det blir jobb ikväll.
19.00Kompis blir hämtad. Nattningsrejs, påkrånglade kläder av och flätor ur. Hår och tänder borstas. Nattinatt med Bambi 2 på CD (som jag måste kasta, den är helt hemsk).
20.00Barn sover - dagens andra arbetspass börjar.
22.00Kollar på inspelat avsnitt av LOST och viker tvätt (35 kilo exkl smuts). Dricker te.
0.00Fyller i 14 kort till barnkalas på söndag. Läser mejl.
01.00Somnar

ångestframkallande light

2006-03-08T00:00:00.000+01:00

Eller "dagens ilandsproblem":

-Alla pratar om Oscarsgalan och vilka som var värdiga vinnare. Jag vet inte vad de pratar om - har inte sett en film på bio sen... sen... Hitta Nemo (och det var för barnens skull). Jag mår dåligt av att ha så här dålig koll.
-Digitala bilder. När min dotter var liten var jag så ambitiös, namngav filer, photoshoppade dom, sorterade, kastade kassa kort och publicerade dem i fina fotoalbum på nätet. Nu får man vara glad om de man tar (relativt många) hamnar på hårddisken. Jag har sen hösten 2003 att jobba ikapp... och nu finns det ju så många förfinade sätt att fippla med bilder och publicera dem.
-Ladda hem filmer och missade tv-avsnitt. Jag vet hur man gör, jag vet hur man hittar det man vill se, jag har massa bandbredd och hårddisk. Men det finns ju så många varianter på allt. Hur vet jag att just det här LOST-avsnittet är i den allra bästa bildkvaliteten som dessutom passar hembioanläggningen? Bäst att kolla på LOST på sovrumstv'n. Dessutom undrar jag när man ska hinna se allt man kan ladda ner. Jag har fullt sjå att hinna se veckans LOST och CIC, drömmer om att hinna se Desperate Housewifes, Nip Tuck, Earl.

It's a shame

2006-03-07T11:40:00.000+01:00

Ibland undrar man vad man håller på med. Ute gnistrar vintern, den allra vackraste sorten. Inne sitter jag med neddragna rullgardiner för att kunna se skärmen och jobba. Snart är det lunch och då ska jag ut i skidspåret. Sen tillbaka till gruvan.

Låt den rätte komma in

2006-03-06T10:34:00.000+01:00

Det finns böcker man konsumerar och det finns böcker man upplever. Låt den rätte komma in av Johan Ajvide Lindqvists är en bok man upplever, en bok man inte kan undgå.

Det handlar om vampyrer i förorten Blackeberg. Det är tidigt åttiotal, mobbing och gayanspelningar. Miljö- och personbeskrivningarna känns äkta och det är ändlöst spännande - ända till slutet. Du måste läsa.

Melodifestivalen del 3

2006-03-06T10:24:00.000+01:00

Hemma i schlagersverige måste man ju bese spektaklet. Annars kan man ju inte uttala sig, varken positivt eller negativt. Jag har aldrig varit nån schlagerfantast, men sedan det blivit deltävlingar, telefonomröstning och fler bidrag är det rätt kul att sitta med barnen och titta. Men det var riktigt uselt i lördags. Lena Ph stod och krystade fram dåliga skämt och det hela kändes rätt unket. Det är långa blanka kvinnoben, pushup-klyftor och musikarrangemang som känns som dåliga plagiat av föregående ESC-vinnare.

Det enda bidrag som kändes någorlunda äkta var BWOs Temple of love som också gick vidare till finalen. Övriga bidrag var riktigt, riktigt pinsamma.

Hipp hipp hurra!

2006-03-03T23:57:00.000+01:00

Min son fyller 4 år idag. Och inte ett enda paket fick han i morse. Inte för att han varit stygg eller så utan för att allt vårt baggage fastnade i Frankfurt och inte kom till oss förrän vid ettiden på eftermiddagen. Där låg alla presenter vi köpt. Men vi sjöng så det dånade om det (fast han sov ända till "hurra, hurra, hurra, hurra") och efter lunch åkte vi till Nickis. Sen på kvällen bjöd han på egeninköpta glassbåtar så på det stora taget har han nog tyckt att det har varit en bra födelsedag.

Men nog känns det lite konstigt att inte få ge sitt eget barn presenter på morgonen... (imorgon lär det dock bli presenter i överflöd då övrig familj kommer hit).

Har ingen fattat varför man mobbar?

2006-03-02T23:58:00.000+01:00

OK. OK, nu har jag läst ikapp lite om den här mejlinglistan Elit. Först förfasas man, Cans artikel är rätt upprörande. Starka ord och kraftfulla citat. Alexander Bard i musche och lederhosen, de fascistoida kopplingarna finns redan där. Jag orkar inte dra det så långt. Det handlar om mobbing, det är ju så enkelt. Trodde nån att kändisar, journalister, politiker, professorer var av någon annan (finare) sort än vi vanliga människor?

Det man kan tycka är lite konstigt är varför man ägnar så mycket kraft och energi till att försvara rätten att mobba och förtala?.

Mobbing uppstår bara under särskilda premisser. Mobbing uppstår inte i botten och inte i toppen. Mobbing uppstår där bland medelmåttorna i mitten, bland de som har fått smak på makt och status och som vill upp till de som är där uppe och lyser av sig själva. De som för att komma upp måste trampa ner de som befinner sig på nästan samma nivå. Det uppstår i Big Brother, mellan olika semipopulära grupperingar på högstadiet och på mejlinglistor för B-kändisar. Det är helt korrekt att Kerstin Ekman eller Robyn aldrig skulle behöva mobba för att komma upp. De är redan uppe - av egen kraft.

Kan bara le fånigt

2006-03-02T23:17:00.000+01:00

Den här mannen har en slående karisma och utstrålning. Försvarslös och knäsvag kan jag bara le. Fånigt. Det måste vara biologin som talar.

För mer bilder klicka här och för recension och kommentarer på onsdagens spelning på Globen klicka här.

"mannen" = Dave Gahan sångare i Depeche Mode.

Det bästa med att åka bort är att komma hem

2006-03-02T22:10:00.000+01:00

Dator och internet har under 2 veckor bytts ut mot bad, sol och fritas på praian. Brasilien har varit ljuvligt. 35 grader varmt, bad på paradisstränder, djungelturer, tropiska fiskar, bad i vattenfall, Rio de Janeiro, karneval, samba och billig öl i varje gathörn.

Men det var minst lika ljuvligt att komma hem, slippa svettiga nätter, sand mellan lakanen, klibbiga solkrämer och språksvårigheter (engelska är inget världsspråk).

Tyvärr har bagaget blivit kvar där vi mellanlandade och kortläsaren till kamerans minneskort gör att jag inte kan visa några bilder. De har lovat att baggaget ska komma senast imorgon.

Så med lite bikiniränder under jeansen är jag nu laddad för en skön avslutning på vintern (jag började nästan gråta av glädje att snön ligger kvar :) för nu är batterierna laddade.

Nu vill jag veta vad i nyhetsflödet som jag missat sen den 15 februari. Jag vet att Sverige tagit OS guld i hockey och att det varit rabalder om nån elitlista.

It's a sad sad world

2006-02-15T00:37:00.000+01:00

Undra om de kommer hitta Bobby? Undra när han egentligen försvann?

Min blogg är på barnboksnivå

2006-02-15T00:07:00.000+01:00

Har ni hört talas om "Den ensamma raden"? Den har en otroligt kraft. Genomslagskraft. För allt som står på raden verkar så.

Viktigt.

Det är ett stilistiskt knep som hyllade Ronnie Sandahl (hur kan man uttala hans namn utan att tänka sommarskor?) använder flitigt och med både stil och finess. I bland i överdos.

En text med många ensamma rader ger ett lägre LIX-poäng. Läsbarhetsindex (LIX) är ett värde på hur pass läsbar en text är. Detta räknas ut beroende på hur många meningar texten innehåller, antal ord och hur många av dessa som är längre än 6 bokstäver. Man kan testa en texts LIX här (scrolla långt ner till gula rutan). Jag är glad, de flesta av de längre bloggarna jag skrivit hamnar på en poäng mellan 10 och 15, dvs barnboksnivå.

Förmodligen behövs det större textmassor för att göra en korrekt beräkning.

Men det här är intressant. DN Debatt brukar ofta ha svårgenomträngliga texter. Men det beror förmodligen inte på LIX-värdet, för det blir bara 19 för den här texten på DN Debatt. Förmodligen säger det mer om innehållet än om de stilistiska greppen och formen.

Den här texten* får ett LIX-värde på 20, trots att texten är ganska kort.

Upp till en miljon erytrocyter filtreras dagligen, motsvarande upp till tre stycken/synfält vid mikroskopi. De stixtest som används detekterar med hög känsligthet hemoglobin och myoglobin, dvs blir positiva också vid hemolys och myoglobinuri efter muskelskador, även om inte erytrocyturi föreligger.

Hursomhelst är jag rätt nöjd över min barnboksnivå. Det måste betyda att jag skriver rätt begripligt.

* = Texten är från en sida där det poppar upp fönster som säger att detta är en sajt enbart för fackfolk.

Happy Valentines!

2006-02-14T21:04:00.000+01:00

Hoppas era alla hjärtansdagar varit bra. Här har det varit som vanligt.

Eller egentligen inte. Vi har ingen mat hemma, massor att göra och tusen små ärenden att fixa. Imorgon åker vi bort bort. Långt bort - länge.

Kommer jag åt ett internet där långt bort ska jag posta något. Annars. Ses vi i början på mars.

Bye bye

Svår att namnge

2006-02-13T21:04:00.000+01:00

Detta inlägg har så många träffande rubriker.
Vad sägs om
22 minuter från city

Helylle

Inför OS I Turin alternativt I svärmors spår*

Ljusterapi

* = Jag har lånat svärmors skidor. Så det är autentiska edsbyn från mitten 70-tal med äkta repor. Ser ni pjäxorna i nylon? Som Lejonskor man hade fast som pjäxor. Så retro, så långt från goretex man kommer.

Mobbad och utfryst

2006-02-13T10:08:00.000+01:00

Under några år på mellanstadiet var jag mobbad och utfryst. Jag hade inga kompisar, jag hade fel jacka, kom från fel ställe, hade fel sorts efternamn, hade ful cykel, pappa hade fel sorts bil och det var INTE ok att spela fotboll eller kunna kasta längst. Värst av alla var nog fröken som tvingade upp mig till högläsning inför hela den hånskrattande klassen.

De åren har format hela mitt vuxna jag. Så fort jag kunde bytte jag bort mitt efternamn, prassliga vindjackor finns inte i min garderob och att hålla tal är det farligaste jag kan tänka mig. Jag har också ganska svårt att prata i telefon. Men det är inget som går och gnager i mig. Det dåliga tog inte överhanden. Jag överlevde tack vare att jag hade kompisar och intressen på annat håll. Framförallt hade jag föräldrar som lyssnade, stöttade och bekräftade mig. Det var inget fel på mig. Jag var jättebra.

Jag vet att det finns många med mig som blivit mobbade och utfrysta. Kanske är vi extra måna om att "alla ska få vara med", att odla specialintressen hos våra barn och anmäla dem till en massa aktiviteter där de kan träffa kompisar i olika sammanhang?

Vad man har kunnat läsa i Linda Skugges krönikor och böcker så har hon också upplevt mobbing och utfrysning. Därför är det så förvånande att läsa något så här naivt och oförsonligt om mobbarna. Skulle min mamma klippt sönder nåns gucciväska eller kastat en bajsbomb på nån hade jag förmodligen fortfarande skämts och varit mobbad.

Överraskad och smickrad

2006-02-11T13:52:00.000+01:00

Min mamma ringde mig igår och frågade om jag ville följa med på Cabarét som hon fått en biljett över till. Fredagstrött måste jag väl säga att jag inte var så himla pigg på det. Men nu är jag glad att jag tog mig samman. My god! Peter Jöback är en riktig världsstjärna. Övriga skådespelare var rätt mediokra, men det blev en riktigt lyckad kväll.

Min mamma hade med sig sin äldsta väninna som jag alltid småbeundrat för hennes mod, galenskaper och yrkesval. Det är alltid så mycket att prata om med henne. Mest om livets svåra och om barnen (hon har själv 4). Eftersom hon är psykolog får samtalen en extra twist eftersom hon kan addera sitt professionella psykologiperspektiv på allt. Man tänker en gång till när hon t.ex säger att det faktiskt kan vara nyttigt om barn får ha det tråkigt emellanåt, eller att de är som mest lättformade när de är små. Att man ska dra med dem på tråkiga utställningar och teatrar, för att väcka fantasin. Och att de blir spännande individer om man varvar homogen trygghet med att dra undan mattan för sig själv och dem. Ja, såna där saker suger jag i mig som en svamp. Nu pratade vi dock mest om livets svåra. Döden, sjukdom, otacksamhet, bitterhet.

Efteråt, när vi skiljdes i taxin sa hon: "Du är så bra på att lyssna, du har ett genuint intresse att lyssna på andra människor. Det märks. Jag har sagt saker till dig idag som jag inte har kunnat säga ens till mina egna systrar. Jag tror att folk ofta säger så till dig, att de säger saker till dig som de inte vågar säga till nån annan. Stämmer det? Om du någon gång känner att du vill göra något annat i ditt liv så prova att läsa till psykolog."

Säger som jag sa till Exilmamman häromdagen. "Life is what happens when you make other plans". Vem vet, kanske de gamla hjulspåren känns för trånga snart?

Modebrudar

2006-02-10T09:18:00.000+01:00

Jag hänger på Annas blog feat. Mel E och hänger ut två bilder från vår bröllop. I början på juni har vi varit gifta i 5 år. 5 år! Vad kallas det?

Brudklänningen har min mamma sytt. Skorna, tiaran, slöjan och smyckena är inköpta i NYC då vi bodde där en period innnan vi sen åkte hem och gifte oss. Skorna kostade bara 10 dollar, men det var väldigt fina. Men grymt osköna.

Tärnorna hade hallonrosa/röda klänningar som ackompanjerade brudbuketten och brudnäbben lilla kjol.

Två bilder jag vågar visa.

Detalj från brudbuketten.

En som inte var så glad (fullkomligen vettskrämd över solistens vackra sång)

Jag tror att jag ska kunna fixa fram lite mer kort vad det lider. Men inte nu.

Freivalds vs Bingo

2006-02-09T21:49:00.000+01:00

Alltså. Laila Freivalds är ju ingen knastertorr humorbefriad människa. Hon verkar ju vara ett under av ironi och självinsikt. Läs bara vad hon har sagt om Bingo Rimérs desperata grepp att locka fler läsare.

Jag är van vid att mediebilden av mig inte alltid är fullständigt korrekt.

tio och fem

2006-02-09T21:06:00.000+01:00

Jag hakar på Moderna och svarar på lite roliga frågor.

Vad gjorde du för tio år sedan?
Jag pluggade sista året på DSV. Gjorde x-jobb (blä, skäms fortfarande över det usla som kom ur den processen, fast jag blev godkänd).

Vad gjorde du för ett år sedan?
För ett år sen.. hm.. jobbade. Skulle tro att typ inget har förändrats sen dess. Eller jo, jag höll på och trimmade min kropp då. Åt bara massa proteiner och tränade mkt.

Fem snacks du gillar (utan inbördes ordning - ty alla snacks äro skapade jämställda...):
Parmesanost
Cashewnötter
Ostbågar
Sour cream and onion chips
popcorn

Fem sånger du kan HELA texten till:
Well, vilken som helst av Depeche Mode och otaliga barnvisor.

Fem saker du skulle göra om du var miljonär:
-Resa, se alla de där fantastiska naturupplevelserna. Jag har blivit helt hooked på naruren. Klättra i anderna, forsränna i Grand Canyon, späckhuggarsafari i Norge, fota geysrar på Island, Alaska, Australien etc etc. Inget Mallis, Thailand eller så.
-Jobba mindre
-Ha fler hobbyprojekt, typ skriva en bok, starta lite fler webbsajter :)
-Doula mer
-Och en personal shopper låter prima. Just nu pendlar jag mellan otroligt chic och sunkig lodis.

Fem dåliga vanor:
-Biter på naglarna
-Petar i näsan
-Har utvecklat telefonskräck
-Orkar inte duscha varje dag
-Feströker lite väl ofta

Fem saker du gillar att göra:
-Ligga i sängen och läsa en god bok. Ikväll ska jag hugga in på Ajvide-boken.
-Kolla på LOST
-Blogga + läsa andras bloggar + knuff.se
-dricka rödvin och prata
-umgås

Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa:
-stringtrosor.
-angoratröjor - blir allergisk
-päls
-kläder med sexistiska eller rasistiska tryck
Annars är jag nog ganska öppen för det mesta. Tom näbbstövlar!

Fem favoritleksaker:
lego
iPoden (eller egentligen att hålla på och fippla med iTunes, göra låtlistor osv)
hemmabion och stereon
kameran (+ hålla på med bilderna, redigera osv)
hm... mig själv? :)

Mina ord

2006-02-09T15:51:00.000+01:00

Nu slutar vi locka och truga papporna!

http://www.barnsidan.se/cldoc/2002.htm

Mina ord - exakt.

Catrine da Costa

2006-02-09T15:03:00.000+01:00

Styckmordet, obducenten och allmänläkaren. Alla är de ord som etsat sig fast under alla de år av mediabevakning, polisutredningar och rättegångar.

Många turer har det varit. Jan Guilliou pratar om häxprocesser (hans favoritämne verkar det som) och kvinnorrörelsen ser att patriarkala strukturer har förstört både utredning och rättegångar.

Snart 22 år senare är fallet ännu inte löst, även om allmänhetens dom redan fallit.

Vill du skaffa dig en egen uppfattning? Lyssna då på P3 dokumentärs program. Finns även som podcast på iTunes

Det handlar om maktstrukturer

2006-02-09T12:18:00.000+01:00

Två fel blir inte ett rätt. Därför är det inte rätt att bemöta västvärldens förtryck (senast i form av Muhammedkarikatyrer) med våldsamma upplopp, ambassadbränder och hot.

Det är inte rätt, men det är förståligt. Det är precis lika förståligt som det är när en kvinna efter år av misshandel och förtryck får nog och dödar sin plågoande.

Och det är därför jag tror att västvärldens vita heterosexuella män inte förstår vreden och frustrationen hos muslimer. Vita heterosexuella män tycker den muslimska världens män reagerar ologiskt. Bindgalet. Vita heterosexuella män har aldrig känt av någon underordning och aldrig levt i frustration över förtryck. Hur ska de förstå?

Snälla gud, låt nästa amerikanska president vara en kvinna.

Publicera dåliga karikatyrer om förintelsen nu då!

2006-02-09T12:04:00.000+01:00

Hade JP varit rakryggade hade de i Den Oantastliga Yttrandefrihetens namn publicerat vilken provocerande skit som helst (även karikatyrer av västvärldens heliga ko förintelsen). Nu när de säger att det har uppstått ett missförstånd så framstår den ursprungliga publiceringen av Muhammedbilderna alltmindre som ett experiment att testa yttrandefrihetens gränser och alltmer som ett rent rasistiskt grepp bara i syfte att splittra.

Varför män ska ha svarta byxor

2006-02-08T23:28:00.000+01:00

Nån som protesterar? :)

Ekon från en tid som var. Som inte är.

2006-02-08T11:09:00.000+01:00

Allt blev så futtigt. Allt blev så dubbelt. Överdelen på huvudet dunkade varmt, från halsen och neråt var kroppen iskall. Samtidigt som jag tappade talförmågan bubblade hela mitt förnuft av frågor om när, var och på vilket sätt. Om bara tiden kunde gå och slipa bort det onda vassa, men det måste få göra ont. Det kan inte hända, fast det har det. Han är borta, jag är kvar.

Tiden har slipat bort en del av den första chockens skarpa hörn. Kvar är alla minnen, alla ljusa stunder, glada skratt och gemensamma ansträngningar. Och nu kommer en insikt, tiden är värdefull. Det är ingen klyscha, man måste bara inse det om och om igen flera gånger under sitt liv. Gör något bra med den tid du har. Du vet aldrig när den tar slut.

I vår flyr vi fältet

2006-02-07T23:16:00.000+01:00

Jag är en vagabond. Jag älskar att vara borta. Min mamma kallade mig för "lilla fröken stanna borta" när jag var liten. Jag ville aldrig åka hem, var alltid så kavat och klarade mig själv. Allra bäst klarar jag mig själv, när jag får prova mina vingar utan de vanliga kontexterna. Ett exempel. Reser jag tillsammans med någon jag känner brukar språket hämma mig väldigt mycket. Jag blir helt tyst, låter den andra sköta snacket. Men är jag helt själv kan jag prata både tyska och vellditt amrekaansk engelska, danska och norska. Säkert lite turistspanska också.

Det var en lång parentes. Dit jag vill komma är att vi efter några års medveten men ofrivillig bundenhet vid hemmet ska ut och resa inte mindre än 3 gånger nu i vår. Redan nästa vecka bär det av till Sydamerika, sen till Storbritannien och sen till det undersköna norra Italien.

Det är mycket som ska fixas. Jag minns när jag reste allena, då hade jag allt i en kabinväska. Nu lär det gå åt en container för att få plats med alla travellos, pocketböcker, pass, badkläder, solskyddsmedel, bilbarnstolar, blöjor, kameror och reseguider. Och då har jag väl glömt hälften.

Kan ni haja!?

2006-02-06T22:43:00.000+01:00

Det har redan gått ett år - idag kom katalogen över årets reaböcker. Förut såg jag fram emot bokrean, men jag har blivit så himla bekväm. Jag kan bara läsa pocketböcker. Stora tjocka och tunga inbundna böcker är förvisso mycket snyggare i bokhyllan. Men för fina för att pula ner i handväskan (om de ens får plats) och för tunga för att läsa i sängen (gör dessutom ont om man somnar under läsningen).

Här är böcker som kommer med nästa leverans från adlibris.
Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm
Försvinnarna av Jerker Virdborg (läs, läs, läs hans debut "Landhöjning 2 centimeter per natt")
Låt den rätte komma in av Johan Lindquist Ajvide

Det handlar inte om rätt utan om vanligt hyfs

2006-02-06T00:25:00.000+01:00

Jag har rätt att säga att du är ful, fet och karaktärlös. Jag har rätt att säga att dina barn är efterblivna och kommer gå en dyster framtid till mötes. Likt Åke Green får jag kalla homosexuella för cancersvulster och danska tecknare får skymfa en hel muslisk värld.

Vi får det. Det dödas för vår rätt att få säga vad vi vill. Vi har yttrandefrihet och det är en av demokratins grundpelare. Alla har rätt att säga vad de tycker. Jag är för den rättigheten. Men jag tycker fortfarande att det var fel av Jyllands Posten att publicera de där bilderna av profeten Muhammed. Även om de hade rätt att göra det.

Men exakt vilken nytta är det att skymfa, förlöjliga och vara taskig? Vad är syftet, Per Braun? Vad vinner man på det? Förståelse? Frihet?

Det är inte på grund av vår yttrandefrihet som muslimer bränner konsulat och flaggor. Det handlar bara om det osmakliga i att smäda och förlöjliga andra människors och deras liv istället för att respektera dem. Vi i västvärlden lever sekulariserat, men vilka är vi att döma de som lever mer bokstavstroende och högaktar sin profet?

Kanske handlar detta om något mycket större än de pajiga teckningarna. Det handlar förmodligen om att något i ruttet i staten Danmark och det gjuts olja på de politiska vågorna. Men faktum kvarstår. Muslimer världen om känner sig kränkta.

Men tillbaka till teckningarna. De är ju ungefär lika skarpsinniga som ett barns version av "kom nu ketchup så går vi". Vad är det att försvara? Vore det inte bättre att bara säga sorry liksom, istället för att högtravande tala om Den Oantastliga Yttrandefriheten.

Jag mötte Lassie

2006-02-04T21:59:00.000+01:00

Förakta aldrig en Lassie, men ironisera alltid. Nu har Tankar Om Stort Och Smått kommit på ett nytt sätt att kategorisera en Lassie. Vi har lightlassien som egentligen inte är nåt annat än att man sett en kändis och krämlassien som påvisar någon slags personlig anknytning till kändisen. Sen kan lassien vara deluxe eller enkel beroende på om kändisen ifråga är en A eller B kändis. En A kändis är någon som är riktigt känd, även utanför Sveriges gränser. Min ultimata krämlassie vore Jack Nicholson eller Robert Di Niro.

Här är några av mina:
-Jag har solat i Central Park med Eric Gadds manager. Hösten efter hade Eric en ny look - trulig, sur med baggy jeans. (krämlassie deluxe då 1992, nu kanske bara enkel krämlassie)

-Jag har gått i samma skola som Musse "Rallarsving" och sjufaldige ju-jutsivärldsmästaren Hasselvall. Hans syrra heter f.ö. Mimmi. Musse och Mimmi. (enkel krämlassie)

-Jag har sett LaToya Jacksson slänga röda rosor på Fifth Avenue i New York. (lightlassie deluxe)

-Jag har spelat på pianot Tom Hanks spelade på i filmen BIG. (lightlassie deluxe)

-Jag har åkt flygplan och varit på nattklubb med Wannadies. (enkel lightlassie)

-Jag har klampat in på China-teatern med blommor till Peter Jöback. Min kompis var sååå kär i honom, vågade inte gå dit själv. Jag fattar inte heller att jag vågade, men jag gjorde såå mkt dumma grejer när jag var 20something. Detta var för Peter Jöback blev Peter Jöback och definitivt innan han klev ur garderoben. (enkel lightlassie)

-Jag är gift med en som har en kusin som jobbat som väderflicka på TV4. Den smäller nog högst ändå, på den ironiska gradskivan. (enkel krämlassie)

-Jag känner en som varit tillsammans med en brandman. Den brandmannen är nu tillsammans med Börje Salmings exfru. (lightlassie deluxe)

Ur urplock av enkla lightlassies:
-Såg Fredrik Lindström flanera på Odengatan tillsammans med Kristian Luuk
-Såg Thomas Di Leva sväva på Ringvägen i kaftan
-På en och samma kväll på Riche såg jag både Agneta Fältskog, Martin Timell och Torkel Pettersson.
-Har sjungit i Blå Hallen för kungafamiljen och även sett dem skrida förbi på ca 10 meters håll.

Vilka är dina lassies?

Ledtråd till B

2006-02-03T13:36:00.000+01:00

Jag tyckte det var solklart efter det här krönikan.

Vad tror ni det är jag vet?

Värdetransport

2006-02-03T11:01:00.000+01:00

Från mina barn till Exilmammans barn.

Trevlig helg!

Inspirerande människa

2006-02-02T10:23:00.000+01:00

Jag måste få tipsa om en bok som verkar väldigt bra och inspirerande. Anna Wilsby, kvinnan bakom Annas andning och kurser i psykoprofylax har gett ut ett bok. "Innan du föder" heter den.

Det här är den sortens bok jag skulle konsumera i hög och intensiv takt om jag var gravid. Det är nästan så jag kan göra det trots att jag är riktigt ogravid nu.